Oj oj oj, det låg ett misshandlat nystan på golvet! Någon hade definitivt försökt döda det.
Jag tror jag vet vem som är huvudmisstänkt... En svart svans är bevis nog.
Frågan var: Skulle nystanet gå att rädda? Med tanke på att den huvudmisstänkte tidigt i livet satte i sig en halv vante så var utgången av misshandeln synnerligen oviss.
En stund senare kunde jag konstatera att offret överlevt, om än i flera delar.
Inte så tokigt när allt kommer omkring. För att ge det stackars nystanet en något bättre dag så kom det direkt till användning som sittdynematerial.
Nystanet hälsar att allt gick bra.
Den huvudmisstänkte hälsar att han är heeelt oskyldig och att det var garnet som hoppade på honom när han helt stilla låg och vilade sig på trasmattan. Jodå...
Sen erkände han att han bara ville leka lite med det fina garnet för gillar matte garn så gillar han garn. Han ville det inte illa, sa han.
Åh, du tror honom väl inte? undrade Luna. Han var hänsynslös påstod hon.
Sen kröp de ihop, de där två, och somnade som små grisar.
De är skyldiga bägge två förstås, för varför skulle de annars hålla ihop på det där viset?
Nåja, det var säkert bara en olycka och garnet är nu lyckligt invirkat i en dyna och Luna och Morris är ovanligt såta vänner. Såta och söta vänner.
Jag älskar hur dina katter berättar historier :)
SvaraRadera