Livet och jag är inte bästa kompisar just nu. Allt känns som uppförsbacke, motvind och bakhalt. Det bästa är väl att det blir bättre sen. Typ.
Jag gör inte mycket, tar bara en maska då och då på sockorna av den egenfärgade sockblankrullen.
Näckrosorna är på plats på skaftet. Monet och jag.
Och naturen.
Naturen är bra medicin.
Humlor och fjärilar, undrar om de känner av uppförsbackar, motvind och bakhalt underlag. Troligen inte.
Jag vet inte riktigt hur man tröstar utan det där "såja, såja, det blir bättre snart ska du se...". På det där sättet som bara "är" och låter det vara. Jag tänker på dig och skickar värme och bamsekramar genom universum! <3 /Sofia
SvaraRaderaPs. Jag virkar en ananassjal nu och varje gång jag virkar, så tänker jag på dig. Som att du är en mental virkmentor! D.s. :)