Efter en stor ansträngning kommer alltid en tomhet. En tomhet som är lite svår att hantera, som skaver lite inuti och som skapar en särskild sorts rastlöshet.
Ansträngningen som är upphov till den där tomheten efter sig kan vara så olika, en länge planerad fest, en ombyggand, ett uppdrag eller ett viktigt möte.
I tomheten efteråt finns möjlighet att vila, om man orkar vila.
Fast ofta ekar det så inne i den tomma kroppen att det är svårt att bara vara.
Det tar inte så lång tid, snart är tomheten ersatt av nya planer, nya mål och ny ansträngning.
Idag upptäckte jag en liten del av huset jag inte tänkt så mycket på tidigare. Så fint med de gula blommorna, den vita väggen och lampan.
Lilla Luna är fortfarande lite lugnare än vanligt men så får hon ju bara vara inne. Hon surar men accepterar det förvånansvärt bra.
Ullen jag spann på igår är nu omvandlad till tvåtrådigt garn.
Det är hyggligt jämt men jag har massor kvar att lära mig.
Nu rundar jag av helgen med att virka ett varv eller två.
I morgon är tomrummet fyllt av annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar