Att bli glad av

Humörfilten ändrar ständigt utseende, i takt med att jag gör fler niorutor i olika färger.

Det roliga med den här filten är att jag blir så glad av att arbeta med den. Det var tungt vissa dagar under förra året men nu, nu är det bara roligt. I alla fall så länge jag jobbar med de färgglada delarna.

Jag har börjat glida in på blågrönt för att snart ge mig på de blå rutorna.

Jag letar runt bland gamla foton på lapptäcken jag sytt och hittade bilder på två kuddkviltar, quillows, som jag sydde till mina barn när de var små. Sonen tyckte om Pokémon och när jag hittade tyg med pokémonfigurer fick han både ett lapptäcke och ett par shorts sydda i det. Han var så glad för dem.

Nu är den där lille lintotten snart 20 och täcket räcker inte till på längden på långa vägar.

Till lilla dot sydde jag ett stjärntäcke och det har hon nästan slitit ut. Som hon använde det! 

Det finns fortfarande kvar hemma hos henne och jag tror att hon har många fina minnen i det täcket.

Ett annat barntäcke som jag sydde hittade aldrig hem till något barn. Det ligger fortfarande kvar på hyllan i mitt överfulla skåp. 

Laurel Burch-tyger med katter på i härligt sprakande färger. 

Det finfina med lapptäcken är att de inte har något bäst före-datum. Rätt vad det är kanske det här täcket hittar sitt barn. Vem vet.

För övrigt så blåser det så jag håller på att blåsa bort. 

Det är riktigt bitande kallt här vid kusten men jag klappar mig på axeln, för en liten promenad blev det i alla fall. Heja mig.