Månadsbokslut februari

Det återstår bara några timmar av årets kortaste månad och jag funderar på vad jag gjort av den.

På stickfronten har tre saker blivit avmaskade, ett par muddar, en halskrage och en sjal som fortfarande inte är ordentligt fotograferad.

På syfronten har jag gjort några småsaker; tre små korgar, två necessärer och ett förkläde.

Och så har jag ju kluddat lite.

Den stora humörfilten har börjat sin monteringsresa

och jag har gått drygt 61 km.

Idag blev det i gråväder men det var tyst och lugn och skönt. 

Nu lämnar vi februari bakom oss och ser fram emot mars och våren!

Gammal kunskap

En intensiv arbetsvecka är slut och i dag gick allt så fort på jobbet så det kändes som om klockan var 10 när jag gick hem i stället för 14 som den egentligen var. Ibland försvinner tiden upp i tomma intet i en rasande fart. Nu önskar jag mig en riktigt lugn helg och hoppas att det blir så. Jag har i alla fall försökt inleda helgen på bästa sätt genom att spinna.

Så här jämnt och fint har jag inte lyckats spinna tidigare så det måste vara en framgångfaktor att vara trött och lite avslappnad. Det var trixigt att tvinna till tvåtrådigt eftersom jag inte gjort det mer än ett par gånger så tyvärr blev det ett par knutar och en del ojämnheter men jag tror ändå att det blir ett användbart garn. 

Nu hänger det på tork efter en lätt uppsköljning och i den bästa av världar stickar jag något av det i morgon. Bara tanken att sticka något av garn jag själv spunnit, vilket var en orealistisk dröm för bara några månader sedan, kittlar.

Garnet jag spunnit i dag blir tillsammans med det jag gjorde klart förra helgen ca 120 meter och min första fiberfläta är nu omvandlad till garn. Flätan färgades av duktiga Manduzana och med en blandning av merino och cashmere så är garnet ljuvligt mjukt. 

Jag känner en stor ödmjukhet inför att lära mig saker som människor kunnat i tusentals år. Ett litet steg mot att bevara kunskapen.

Naturinspiration

Tänk att det finns så mycket vackert och fascinerande att titta på i naturen! Som en sten med de mest intrikata mönster på.

Några annorlunda kvistar fångade min uppmärksamhet. Det sträckte sig mot den skymningsblå himlen och 

jag var tvungen att titta närmare på dem. 

På varje kvist satt flera små spröt, alla fulla av små prickar. 

Jag fick genast lust att rita dem och när jag kom hem gjorde jag en egen variant av de annorlunda kvistarna. 

Någon som vet vad det är för något? Det skulle vara kul att veta.

För övrigt har jag tusen och en idéer om nya stickprojekt så nu stickar jag så fort jag kan på Petter-sockorna så jag kan börja på något nytt.

Jag kan inte bli klar fort nog.

Guld!

Jag är inte särskilt sportintresserad men visst hade det varit roligt att vara hemma och titta på tv när både Kalla och Olsson kämpat sig till guldmedaljer i VM. I stället har jag jobbat och inte haft tid att ägna en tanke åt skidåkarna. Tur att de kan åka även utan att jag tänker på dem. Jag hoppas på fler fina placeringar och kanske kan det bli det om jag låter bli att titta?

Min egen kämpainsats håller sig till promenader runt ön där jag bor. Idag var det härligt vårigt med sol och mycket fågelsång. 

Den här bilden, med trollhasselhängen och blå himmel la jag ut på Instagram under eftermiddagen.

Jag fick en fråga från Max Sohl Stjernberg på Expressen om Expressen får använda bilden, och visst, har man lagt ut en bild på nätet så kan vad som helst hända med den och får man en fråga innan så är det sjysst. Om du läser Expressen och ser min bild där får du gärna lämna en kommentar här. Det vore roligt! Själv läser jag sällan eller aldrig kvällspressen (om den räknas som kvällpress längre?).

Nu när jag väl fått igång spinnrocken så tänker jag att det är bäst att hålla farten uppe. En liten stund då och då och till slut ska jag nog få kläm på det. 

Det går onekligen mycket fortare än att spinna på slända. Båda sätten har sin tjusning och det ena utesluter inte det andra. 

Jag övar ju inte bara på att spinna, jag övar på flerfärgsstickning också. Jag tycker att det blir lite jämnare för varje varv. 

Eller så är det bara önsketänkande. 

Luna, min lilla kompis, undrar när jag ska sticka något till henne.

Jag tror hon vill ha en egen filt.

På snabba fötter

När jag varit riktigt stressad så kan jag inte slappna av. Även om det jag behöver mest är vila så brinner det i hela kroppen och jag kan inte ens sitta still. Det enda jag kan göra är att anstränga mig ännu mer. Det är inte bra, inte bra alls, men jag försöker göra det bästa av det så när jag inte kunde ta det lugnt i eftermiddags så var det bara att snöra på skorna och gå. Gå fort till kroppen inte orkade gå fort längre. 

Det började mörkna men var ännu skymningsblått och när stegen äntligen saktade in så kunde jag bara njuta av utsikten. 

Rosacearöda kinder men äntligen lite lugn. 

Andas in, andas ut. Allt som behövs. 

När jag kom in sjönk jag ner i soffan och fortsatte sticka på Pettersockan. 

Den första är klar och jag är så nöjd! 

Ett riktigt fint mönster (som dessutom är gratis på Ravelry!) och garnet från Manduzana är fantastiskt. 

Morris funderar

Hej matte! Varför får jag inte bita på dina stickor, smaka på ditt garn och rulla iväg nystanet över golvet?

Lille Morris, det får du inte för då kan jag inte sticka på sockan Petter som Dödergök gjort mönstret till och

garnet som Manduzana färgat i så underbara färger är jag rädd om. 

Du biter och leker lite för våldsamt Morris så därför får du inte röra mina grejer. Du kan väl leka med din syster i stället? 

Va?! Måste jag leka med honom? Matte, ser du inte att jag vilar mig nu?

Okej då, Morris - ut och lek i stället!

Hallå där! Får man inte vara i fred i sin egen skog? Måste den där Morris vara ute och busa!

Suck. Ingen förstår mig. Matte, får jag leka med ditt garn nu?

Blå tider

Sakta växer högen med niorutor till humörfilten. 

Håller mig till blått ett tag nu. 

Jag har varvat virkning med annat under dagen, jag har till exempel fått igång spinnrocken. Den spinner så snällt.

När jag slutar trampa så fort och stannar rocken i stället för att försöka fixa saker i farten så tror jag att det kan bli riktigt bra garn med hjälp av den.

Det är som med allt annat, det är bara att öva och öva och öva lite till om det ska bli bra. Roligt är det i alla fall.

Vi har haft en riktigt fin dag här med solsken och några plusgrader men trots det blev inte promenaden av förrän solen var på väg ner. 

Vi tog skogsvägen ut till kustlinjen. 

Bara några minuter tidigare lös solens strålar upp klipporna men nu var allt blått.

Solen lös fortfarande upp Blå Jungfrun ute vid horisonten.

Två av sockhärvorna jag köpte igår är nu nystade. 

Jag har en plan för de här och måste nog lägga upp ett nytt projekt redan ikväll. Roligt nöje.

Utanför zonen

Att gå utanför sin komfortzon kan vara både ansträngande och otroligt lärorikt och idag har jag varit på mitt livs första spinnträff vilket varit en bra bit utanför min zon. Så roligt! Jag har lyssnat och tittat och lärt mig massor.

Ett 25-tal spinnerskor med rockar av alla de sorter.

Moderna rockar och 

ännu mer moderna som en e-spinner. Hur ska man veta vad som passar en själv bäst? Jag blir nästan yr.

Jag hade med sländan som jag redan spunnit ganska mycket på men 

efter en ganska kort stund tappade jag den i golvet och den gick i tusen bitar, eller i alla fall för många bitar för att kunna fortsätta spinna. 

Morr! Det gick ju inte för sig att deppa för det och nu fick jag ju ett perfekt tillfälle att tvinna det jag spunnit till tvåtrådigt garn.

Det är inte särskilt jämnt men jag är väldigt stolt över mina 80 meter turkost garn. Kanske kan det bli något av det, ett par muddar till exempel. Den lilla härvan med ljust garn är spunnen på e-spinnern som jag fick testa.

Med mig hem hade jag både ett fiber-paket och sockgarner som Manduzana färgat. 

I morgon ska jag försöka få fart på min spinnrock!

Isens sång

Trött efter jobbveckan kopplar jag av med papper och tuschpenna.

Det blir vad det blir när jag låter handen rita som den vill. Tolka det som kommer ut ur pennan är ingen idé att göra.

Jag tog en sväng för att titta till havet. Det ligger kvar. 

Lite is längst in i viken är allt som är kvar av vintern nu.

Har ni hört isen sjunga någongång? Den här isen sjöng inte, den knakade bara lite. Isens sång är magisk, både vacker och lite skrämmande. Lika bra att den här var tyst kanske. 

Tyst och åldrande. Snart är den borta och just den här isen kommer aldrig tillbaka. 

Jag tar några varv då och då på sjalen som minner både om sommar och om is.

Nu är det helg!