Tröttluvan

Det var en gång en liten flicka. Hon var så alldeles väldigt trött så hon kallades Tröttluvan. När hon var så där trött var hela världen grå och liksom trött med henne.

 Hon försökte pigga upp sig med en promenad men eftersom hela världen var trött så blev hon bara argare och argare och surare och surare. Rent utav blöt faktiskt. 

Trots det traskade hon på men var ändå snart hemma igen. När hon skulle göra dagens ruta blev den som en tråkig gäspning men den blev i alla fall gjord, tänkte hon och gned sina trötta fingrar mot varandra.

 Lilla Tröttluvan tänkte att så här får det inte fortsätta, för vem vill läsa så trött-tråkiga sagor som man bara somnar av? Nej, lite spänning i livet skulle vara roligt så hon plockade fram sin slända och spann och spann. Sländan var en förtrollad slända och ullens fibrer dansade fram till en vacker tråd. Tröttluvan stack sig inte på sländan som i en annan saga men hade hon gjort det hade hon somnat och sovit i hundra år. 

Så skönt det hade varit tänkte Tröttluvan, gäspade och lade ner huvudet på kudden och sov strax så gott som man bara kan göra efter en vacker saga. Snipp snapp snut, så var den här dagens saga slut.