Ombytligt

Visst är det konstigt att humöret kan skifta på några sekunder utan att man egentligen vet vad som orsakar förändringen? Någonting av det som sägs, en blick, en gest, eller vad det nu kan vara, kan ändra allt från ljust till mörkt i ett enda slag. När det händer försöker jag fånga orsaken, jag känner känslan och försöker fånga det som utlöste den men orsaken slinker undan som om den vore en hal tvål. Ibland kan jag härleda orsaken till något som hänt tidigare och som jag mer eller mindre omedvetet blev påmind om men andra gånger dröjer bara obehagskänslan kvar utan att jag kan förstå varför. Jag tror att de där triggerpunkterna har med negativa erfarenheter att göra. Det som andra inte alls skulle uppfatta som något allvarligt kan sätta märken som känns efter många år, kanske ett helt liv. Vi är märkliga och fantastiska vi människor. Vi försöker förstå rymden och de minsta beståndsdelar i allt men oss själva kan vi inte förstå. Inte på djupet.

Det är grått ute. Det är höst och det blåser. Kanke är det det som gör något med humöret. 

Kanske är det något helt annat.

Dagens ruta är självklar. 

Helt naturlig, utan humörsvängningar.

Fast jag, jag är ombytlig och rör mig från rött till svart och tillbaka igen. 

Det är sådana vi är. Vi som är sådana.