Nio månader

Ännu en av årets månader har gått. Lite lätt panik känner jag när jag tänker på hur fort tiden går. Det här året kommer jag i alla fall att minnas länge, dels för att vi renoverat och flyttat och slitit och kämpat, dels för att det här var året då jag virkade. Varje dag. I alla fall i nio månader.

Det kanske är dax att sluta nu, när jag har burit på den här filtbebisen i nio månader?  Vid varje månadsskifte kommer frågan upp, fortsätta eller lägga ner virknålen. Ja, det är frågan.

På morgonen idag så brann himlen. Det var en helt otrolig soluppgång som färgade hela viken röd. 

Just där och då stod tiden stilla när jag tittade ut mot horisonten och lät solen, himlen och havet trollbinda mig för en stund. Kanske var det den där stunden på morgonen som gjorde min dag så bra. Jag vill tro det.

För övrigt tänker jag att en randig svans kan vara bland det finaste som finns.