Syns inte men finns ändå

Trots att syrummet var det rum vi först börja fylla med saker i vårt nya hem så har det tagit tid att få symaskinen på plats. I dag, äntligen, kunde jag lyfta upp maskinen på bordet.

Motljuset gjorde rummet svart men när rhododendronbusken utanför fönstret blommar så enormt så fick det bli en mörk bild till förmån för blommorna.

Jag har massor av linjaler och mallar efter många års lapptäckssömnad. Jag har testat olika förvaringar genom åren men nu hoppas jag att jag hittat ett sätt som passar mig. I mina gömmor hittade jag fyra metallringar som kan öppnas.

Jag sorterade linjalerna och mallarna efter användningsområde. En del trädde jag band i för att det skulle vara enkelt att hänga dem på ringen.

Presentsnöre så att linjalen går att lägga platt utan att ta bort upphängningen. Ringarna hänger nu på en list från Ikea bakom dörren till syrummet. 

Ordning och reda bakom dörren. Syns inte men finns nära till hands.

Det är inte bara syrums fix som tar tid. Jag har under lång tid stickat på den här sjalen.

Mönstret heter Vanja och jag gillar verkligen strukturen men jag har länge tänkt att sjalen är alldeles för spetsig. En så spetsig sjal behöver många varv och många maskor för att bli så bred att den går att svepa runt sig. Jag har tvekat och stickat vidare men i dag fick jag nog. Allt är upprepat och nu har jag börjat om och formen blir som jag vill ha den. 

Många timmars jobb försvann på kort tid men nu har jag många timmars nöje framför mig igen. Förhoppningsvis utan tvekan den här gången.

Dagens ruta är sommarslö.

Fast så slö har jag inte varit. Kunde vilat mer.