Varningstext

Ljuset. Jag säger bara det. Ljuset.

Tänk så mycket förtröstan det finns i ljuset.

Tänk så mycket oro och sorg som ljuset kan betvinga, åtminstone för en stund. 

Ljuset som ger liv. Liv som pulserar i kala grenar som sträcker sig mot skyn.

Ljuset som gör himlen klar och blå. 

Ljuset som får mig att le.

I dag var det ljust både när jag åkte till och från jobbet och det känns som en evighet sedan. Det var det förstås inte men det känns så. Ljuset till trots så känner jag mig lite överhettad. 

Överhettad som om man fått anstränga sig alldeles för länge på en lågintensiv och statisk nivå. Överhettad som mina stackars tomtar som blev bortglömda i städa-undan-julen-röjningen och skämsigt stått kvar i köksfönstret. Den känslan av överhettning som borde undanröjts om man hade läst varningstexten på det där som man inte skulle gjort.

I soffan stickas ett varv då och då på fjärde ledtråden till Follow your arrow-sjalen. Jag har kommit halvvägs på fjärde ledtråden, 1B, 2A, 3B och nu 4B. 

Långsam framfart på grund av överhettning.

Helt okej för i morgon när jag vaknar är det ljust ute!