En tåfjutt

Hurra, en hel dag med bra humör - ända till jag kände mig lite trampad på tårna. Aj då. Okej, det är ett bra tillfälle att betrakta sin känsla: Ja ha, nu känner jag så här... Vad beror det på då... Det är okej att känna så här... Andra menar inte illa, de tänker på sitt sätt och jag tänker på mitt... Den här känslan bara finns och snart finns andra känslor.... Ja så där kan man tänka, vrida och vända på vad som händer utan att döma. Inga känslor är rätt eller fel och de kommer av en anledning och snart kommer en annan känsla av en annan anledning. Känner man sig lite trampad på tårna så gör man, världen går inte under för det. Okej? Jag dealar med mig själv och kommer fram till att nu lägger jag inte mer energi på det. Är man en person som interagerar med andra människor, delar med sig av tankar, bilder, funderingar, idéer och upplevelser så kommer stunder som känns bra och andra stunder som inte känns bra. Alternativet är att i ensamhet framleva sina dagar och hålla allt för sig själv, inte dela med sig och inte ta del av. Inte lockande, eller hur? Nej, tänkte väl det. 

Nåja, nu tar jag ett steg vidare.

Varmare om hälen än om tårna.

Dagens ruta blev lite full i sjutton-orange bara för att jag var glad och hade goda m&m´s som passade så bra till. 

Mums!

Tredje delen som var en riktig kortis i Ysoldas mysteriestickning är nu klar. Jag valde 3B som fortsättning på 1B och 2A. 

Donegal tweed-garnet är lite ojämt spunnet och det ger en skön karaktär till sjalen tycker jag. Nu måste jag vänta ända till tredje februari på nästa del. Gaah!