Kan det vara någon slags längtan efter en skön och värmande jul som gjorde att jag igår kväll började på en röd- och vitrandig sjal?
Kanske det kanske, eller så var det bara ett av alla inspirationsryck som plötsligt kommer. Oavsett vilket så blir det en randig sjal i Raumas finull.
Medan finullen är lite ullsticksig så är Ecoalpacan från Viking mjukare än mjukast.
Att hålla det garnet mot kinden är som en smekning.
Precis vad jag behöver idag.
En snäll och ömsint klapp på kinden.
På tal om klapp på kinden... Kommer ni ihåg den här? Vilken text! Wille Crafoords bästa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar