Tusen frågor

Tror du att de människor som är ogina, otrevliga och egoistiska mot människor i sin omgivning får betala för det en dag, att de får tillbaka lika mycket sorg och olycka som de själva skapat? Tror du att en del människor är genuint elaka och dumma av födsel och ohejdad vana, eller tror du att alla dessa sorgligt inskränkta och förfärliga människor har ryggsäcken full av sådant som skaver och tynger dem hela tiden? Tror du att den som är elak mot en medmänniska på eller annat sätt redan blivit behandlad lika illa och inte vet något annat sätt att bete sig?

Jag vet inte vad jag tror för ibland vill jag tro si och ibland så, men jag vet att den som sårar mig eller någon av mina nära har jag svårt att tycka om. Det är nog faktiskt omöjligt att tycka om en person som genom elakhet, oförskämdhet eller dumhet trycker ner andra, oavsett om de gör det medvetet eller omedvetet, men kan man känna sympati för en sådan person? Kan man ställa sig neutral och tänka "Det är ännu en stackars trasig människa som inte förmår bättre"? Hur snäll är jag själv och hur ofta slinker det ur mig saker som sårar andra? Sårar jag utan avsikt eller gör jag det när jag själv känner mig kränkt? Och är det i så fall den som kränkt mig som får tillbaka eller ger jag mig på någon annan, någon som egentligen är oskyldig men råkar vara i närheten? Eller trycker jag till någon som är svagare än vad jag är, någon som jag har makt över och som inte kan ge tillbaka? Man kan inte älska alla sägs det men varför är det så? Vem älskar den som är dum, den som mobbar, den som trampar på andra? Och varför? Och hur ska det någonsin bli bra? 

Alla dessa frågor. Finns det svar?

Sådana svåra frågor snurrar runt i huvudet och jag tänker både i stort och smått. Det är komplicerat att vara människa och lite extra komplicerat blir det när man försöker förstå sådant som är svårt att förstå, kanske till och med omöjligt.

Tja, och medan jag sitter här och funderar så virkar jag. 

Jag tog ett litet restgarnsnystan för att testa att virka elastiskt. Garnet räckte precis till en halvvante. 

Så dumt att använda ett så litet restgarnsnystan! Nu är garnet slut och jag vill absolut ha en sådan vante till... bara att repa upp den gamla koftan som är stickad i det garnet. Dax att det får ett nytt liv som vantar och en massa andra roliga saker för som kofta är garnet inte till någon nytta eftersom det blev en kofta som jag aldrig använt.

Dax att fundera på något annat, som lunch till exempel!