En bok innan tuppluren

Lusten att läsa är inte slut än och nu senaste blev det ytterligare en bok av Jonathan Tropper. Hans Konsten att tala med en änkling och Sju jävligt långa dagar är böcker som varit riktigt roliga att läsa, ett språk som får mig att rodna ibland men väldigt träffsäkra och kul. Boken om Joe skrevs innan de båda andra och den är en aning mer försiktig i språket, en aning mjukare i anslaget. Den är vemodig, sorglig och dråpligt rolig - allt på samma gång. Bokens Joe är killen som inte passade in under sin upväxt, han skrev en bästsäljare om sin hemstad med alla snaskiga detaljer när han flyttat därifrån och efter 17 år, när han far ligger för döden, återvänder han hem. Ingen i samhället har glömt vad han skrev, hur han lämnade ut dem alla i sin bok och avslöjade allas mindre smickrande sidor. Han blir inte mottagen med öppna armar om man säger så men samtidigt rullas minnena fram och orsaker till varför det blev som det blev. En bok att sträckläsa!

Lusten att virka har inte heller lagt sig ännu och högen med små afrikanska blommor växer. 

Det behövs väääldigt många till en filt och just nu är det inte ens rutor till ett docktäcke men jag fortsätter så länge det är kul att virka dem. 

Förövrigt kan jag inte nog lovsjunga en liten tupplur på eftermiddagen! Hur skulle jag annars klara mig om jag inte fick vila en stund? Skulle jag bli sur som ättika? Sitta och tjura i ett hörn? Gnälla och vara negativt mot allt och alla? Säga elaka saker till vem som än passerade. -Ja, troligen. På Wikipedia kan man läsa att en tupplur är välgörande för de flesta och kan minska uppkomst av sjukdomar, bland annat hjärtinfarkt. Jag vet inte om det är sant men en tuppis är guld!