Ett smycke till moster

Mystid med mina små syskonbarn är härlig tid! Jag tror att det underhåller min kreativitet att vara tillsammans med kreativa barn. De är så fria och förväntansfulla. Glada och positiva ända tills det tar stopp och då tar det verkligen stopp och lusten och energin är slut, pang bom här och nu liksom. Inget jams om att fortsätta göra något som inte längre är roligt bara för att det ska bli klart! Inga jantelagar gäller där inte.

Söta storasyster fick prova att sticka lite.

Det var lite för svårt än så länge och tog för lång tid.

Gullige lillebror hjälpte mig att nysta garn. Det var kul, jättetråkigt och så kul igen när han kom på att han kunde vinna genom att orka hålla längre än sin syster. 

Sen behövde han förstås en rejäl vila. 

Storasyster övergick då till att fingervirka och gjorde ett smycke till sin moster. 

Med pärlor i matchande färger. Toppenfint!