Mina respektive dina erfarenheter

De hoppar bara på mig de där böckerna som vill bli lästa. 

När jag skulle beställa några sommarläsningsböcker så fanns den där, som ett erbjudande precis innan jag skulle trycka på bekräfta-knappen. Okej då, tänkte jag, och la även den boken i varukorgen utan att alls veta vad det var för bok. Starkskör lät ju som ett kul ord.

Maggan Hägglund som är författaren har skrivit krönikor i tidningen Tara i många år och i den här boken är de samlade. Jag läser inte Tara och har med andra ord aldrig läst någon av Maggans krönikor tidigare men nu förstår jag varför de är samlade, jag förstår varför kvinnor, och kanske män, tycker om dem, jag förstår att Maggan har något väldigt mänskligt att berätta.

Några smakprov:

"Ändå är det skillnad på nu och förr. Förr tog jag tankarna "Jag orkar inte längre, jag ger upp" bokstavligt. I dag tar jag dem som ett tecken på att något har gått snett. Kanske är jag för trött, kanske har jag pressat mig över mina gränser, kanske behöver jag bara slippa alla krav ett tag. Förr tog jag tankarna "Jag är så värdelös, ful och hopplös" på allvar. I dag tänker jag "Jaha, jag har en sån dag idag". Förr trodde jag att allt hopp var ute. I dag inser jag att det bara är en uppförsbacke på vägen."

Den här fastnade jag för direkt och tänkte på en kär person som står mig nära:

"En ko bevisar att man kan vara produktiv utan att stressa. Man kan bara lunka omkring och idissla lite lagom långsamt, så blir det mjölk. Jag insåg genast att Den Idisslande Ko-filosofin var för mig. När jag var liten lärde min pappa mig en vers. Jag tror det var en lumparkompis till honom som skaldat detta ode till Majros och hennes vänner.

Finge jag bland djuren välja

valde jag att bliva ko.

Kan hon endast tugga, svälja

tar hon allt med största ro.

Allt hon gör med samma allvar

ost och smör och mjölk och kalvar."

Fast jag funderar, visst är det skönt att läsa att andra har samma erfarenheter som man själv men varför lär vi oss så lite av varandra? Man kan ju tycka att någon form av erfarenhetsåterföring från de ena till den andra, från mor till dotter eller far till son, från vän till vän, borde fungera, borde ge någon form av resultat. Det gör det uppenbarligen inte. Vi måste alla gå igenom våra svåra stunder, möta våra hinder på vägen, brottas med stress och oro eller vad det är som är aktuellt för var och en av oss och lösa våra egna problem. Möjligheterna att lösa problemen är oändliga, vi har alla olika vägar för att ta oss fram och alla fungerar. Fungerar olika men fungerar och därför är goda råd ganska bortkastade. Var och en måste lösa problemen på sitt eget sätt, komma med sina egna slutsatser och ta sina egna steg.

Det hindrar ju förstås inte den sköna igenkänningskänslan när man läser om andras resa, eller för den skull känslan av att jag inte har det sämst eller till och med känslan av att jag har det ju bra!

För övrigt så har det varit skolavslutning i dag. Den sista i vår familj. Nästa år är det ingen vanlig skolavslutning då tar nämligen vårt yngsta barn studenten men idag gjorde vi som vi gjort de senaste 14 åren på skolavslutningsdagen. Vi åt jordgubbar till lunch.

Åt jordgubbar och njöt av att ha ett helt sommarlov framför oss. Vilken rikedom!