Efter den osedvanligt såsiga och soviga dagen igår så känner jag mig pigg och glad idag. Glad och tacksam för både min knopp och min kropp. Utan dem hade jag ju liksom inte varit jag. Det är så många som inte trivs i sina kroppar, som försöker att göra sig yngre/coolare/klokare/tuffare än vad de egentligen är. Visst är det härligt när man möter en människa som trivs i sig själv, som är ett med sin ålder och som accepterar både sina tillkortakommanden och guldkanter?
I eftermiddagens solsken så har jag tagit en massa bilder på Opsa-sjalen, så här kommer en hel kavalkad. Som jag skrev igår: Visalisas fina mönster (finns på svenska), Visjögarn kanske 120 gram (svenskt garn) och stickor 4 mm (tyvärr fraktade över stora hav långa sträckor).
Jag har nån idé om att bara använda svenska garner, men är inte säker på att jag klarar det. Mitt lager av garn är ganska stort och det innehåller garn från många av världens hörn i dagsläget, men naturknutten på min axel tycker att behövs en förändring. Jag ska ta ett rejält snack med honom.
Åh, den är jättefin!
SvaraRadera