Nu och nu och nu

Jag läste en gång för väldigt länge sedan meningen "att oroa sig för morgondagen är lika effektivt som att försöka lösa tredjegradsekvationer genom att tugga tuggummi".

Ibland fastnar de mest underliga saker i minnet och just den där meningen sitter fast som en kardborre i plyschbyxor eller som ett tuggat tuggummi i rufsigt hår, den går inte att ta bort, möjligen flytta en liten bit.

Att oroa sig för morgondagen är så bortkastat när man i stället kan ägna sig åt att vara i nuet. 

Nuet  - det enda vi har, i all sin enkelhet.

I morse hade jag en plan för hur dagen skulle bli.

Dagen blev som den skulle - en hel rad av nu.

Och det bästa är att i morgon kommer det en hel rad nya nu!