Mycket av si, lite av så

Jag har begåvats med en förmåga som jag gärna hade varit utan - att oroa mig för småsaker.

Hela förmiddagen gick åt till att oroa mig å det grövsta, men efter ett par telefonsamtal, några djupa andetag och flera koppar te så lugnade jag ner mig. Stressutslagen i ansiktet tar dock lite längre tid att bli av med, men det är som det är med det.

Varför oroar sig en del aldrig och en del jämt och ständigt? Jag är inte någon utpräglat orolig person men när  oron väl slår till så blir jag så trött på mig själv. Tyvärr hjälper det inte att jag resonerar med mig själv och förnumstigt förklarar för mig att det är skillnad på förnuft och känsla och att de sällen håller varandra i hand.

Nåja, jag hittade en söt liten överraskning när jag plockade ur alla Geilsk-garnnystan ur påsen de levererades i. Titta - karameller med Geilsk egen logga på!

Kan man äta så söta karameller?

De kom med garnet och mönstret till det här projektet:

Jag jobbar på med koftan, men det går ack så långsamt eftersom jag börjat om en gång med tunnare stickor. Jag vill ju att den ska bli så bra som möjligt, och i stället för att oroa mig om det blev för glest med första stickorna så rev jag upp och började om. Orosminimering. :o)