Den onåbara

Vi har ny fjärrkontroll till vår tv. Jag gillar den inte, den är stor och tung och klumpig. Jag visar mitt missnöje genom att inte byta kanal på tvn så nu är det Viasat History för hela slanten. Bara så ni vet. Ja, tills någon annan samlar kraft nog att lyfta fjärrkontrollsklumpen och hittar rätt bland alla pyttesmå knappar för att byta kanal. Mig gör det inget att History är på. ;o)

På golvet ligger några lapptäcksblock.

Meningen var att det skulle sys enfärgade remsor mellan blocken, men jag är inte helt nöjd med tyget som var tänkt till remsorna. Funderar på om det går att sy ihop blocken utan saching, fast nej, jag tror inte det. 

Ute är det fortsatt grått och lite vått. 

På havsbottnen blommar tulpanerna. 

Den där horisonten - den lockar mig alltid med viskningar och rop. Jag kan inte motstå den. 

Vad är det med horisonten som gör den så spännande, så magisk, så begärlig?

Ointagligheten?