Runt tidens hörn

Runt hörnet är temat för dagen och jag kikar runt tidens hörn.

På dagens promenad så stod jag plötsligt mitt i ett kulthus från bronsåldern.

Så fantastiskt och märkligt på nåt sätt. Jag kunde verkligen känna äldre tiders energier svepa runt mig där jag stod, mitt i skogen endast ackompanjerad av insekter och fåglar.

Där, i gräset, kan man ana stensättningarna som är ett par tusen år. Det hade varit så lätt att missa dem och bara rusa förbi, men jag liksom fastnade och stod där en stund och funderade, ensam men ändå med historiens alla vingslag som sällskap. 

Jag gick också förbi flera stora gravrösen och tanken slog mig att de levande finns det inte så många spår av som de döda, om ni förstår vad jag menar. 

Nåväl, runt nästa krök på stigen väntade fält med mogen säd.

Vackert. 

Och runt hörnet på stället där jag tillbringar veckan så satt svalungarna och väntade på mat. Runda och fina, så de får nog mat så det räcker. 

På bordet som bästa L och jag delar såg det ut så här på förmiddagen.

Två stora toppar som ska bli täcken samsades, och när min topp var kvar sydde jag förstås en liten grej av resterna. 

Och en avslutningsremsa är förberedd och klar och väntar på att sys fast på täcket. 

Tyvärr lär den få vänta ett tag, men vem har bråttom? Idag har jag ju färdats genom några tusen år.