Sprättmästare

Jag sitter i tvsoffan och tittar på Gokväll, och just nu är det ett reportage från Öland - och jag ler brett när jag hör öländskan. Så bekant, och så roligt att höra! Och lite pinsamt töntigt också... men så ska det väl vara när man inser att så där låter jag nog också ibland?

Nåja, sedan länge bor jag på fastlandet. I en stad som har en så här fin skylt på en fiskbod som tyvärr inte använts på många år.

 Kreativt och kul!

Kreativ i kubik fick jag vara när jag skulle få ihop den här tunikan.

Det började med ett helt annat mönster, som jag av misstag ritade av i fel storlek (Suck!), och uppe på det visade det sig vara en väldigt opassande modell till min figur - som inte ens räckte runt kroppen. Eftersom jag är smålänning som jag tidigare nämnt, så kunde jag inte bara kasta mitt misslyckade projekt utan jag ville absolut hitta en lösning så jag kunde ta till vara det fina tyget. Efter sprättande, klippande, letade efter ett kompletterande tyg då det cerisa naturligtvis inte räckte till mer, och en natts funderande så blev det så här. Helt okej om jag får säga det själv. Och vad lärde jag mig? Jo, att mina egna påhitt funkar bättre på min kropp än färdiga mönster. Och att det går mycket fortare att sy kläder, även när man gör fel, än att sy quiltar - för det är betydligt färre sömmar! Men quiltarna finns i mitt hjärta <3