Att vara i nuet

Det är modernt att vara i nuet.

Som om man aldrig varit i nuet tidigare...

Det är, hur som helst, inte särskilt enkelt att vara i nuet, för det är så mycket som ska planeras och fixas och saker som man ska oroa sig för, och det är så många gamla minnen som man försöker stoppa långt ner i ryggsäcken i hopp om att glömma bort dem helt och hållet och andra minnen som skapar förväntningar av kommande saker, och dessutom pågår det där nuet exakt hela tiden, så när ska man då hinna med att vara just där?

Pust, man blir ju andfådd av bara tanken!

Och varför heter det föresten andfådd? Kul ord...

Nåväl, den gångna helgen har jag varit i Nuet, och jag påstår att det var en sällsamt härlig, trevlig och skön upplevelse!

Undrar om Fritidsresor och Apollo säljer resor till Nuet... man kanske skulle ringa och fråga. Fast det är ju så populärt, så resorna är antingen slut eller väldigt dyra...

Den resa jag var på var inte dyr, och inte var det fullbokat heller.

Mitt Nu bestod bland annat av kastanjallén i avlövat skick.

Sagolikt vacker och så mäktig. I somras såg den ut så HÄR.

Jag och kära vännen hittade en tvillingnöt som vi delade.

Jag är säker på att den kommer bringa lycka!

Mitt Nu bestod också av att se saker som skapades för 2200 år sedan!

På Östasiatiska museet i Stockholm kan man nu se delar av terracottaarmén. Wow!

Många var det som passade på denna vackra söndagseftermiddag att dela samma Nu, så vi köade i nästan en timme innan vi kom in på museet, men det var det värt!

Så fantastiskt! Har du möjligheten - se utställningen!

Tänk, dessa vackra skulpturer är 2200 år gamla!!!

Mållös känner jag mig!

Och glad för att vi fick fotografera (utan blixt, men det gick som synes bra) för då kan jag backa till just det Nuet och minnas det makalösa.

Kvällen avslutades med ett musikaliskt Nu tillsammans med Jill Johnson.

Hon kan sjunga hon!

En lång stund stördes jag av alla som fotograferade henne med digitalkameror och mobiler (som lyser bakåt - dvs mot publiken), trots att det stod skyltar att man inte fick fota, men så tänkte jag att om jag skiter i att reta mig på vad andra gör, tar en bild och blir en i gänget så känns det nog bättre, och det gjorde det.

Nuet tog tag i mig och jag kunde njuta.

Är det så här att vara i Nuet så ska jag faktiskt ta och tillbringa lite mer tid där!

Kram till världen!

***Anette L***