Det har visst blivit lite kylslaget. Iskallt. Vackert. Ensamt på något sätt.
Sommaren slutade alldeles nyss, och nu finns inte många spår kvar.
Bara minnen.
I det som inte syns kan man se så mycket.
Tomma bänkar i långa rader... Man kan nästan höra ropen och skratten, applåderna, visslingarna.
Färgen som flagnar får fantasin att flyga iväg.
Dagens sömnad blev också som iskristaller.
På något sätt.
Den här quilten ingår i mitt nya stooora projekt som jag snart ska berätta om.
***
Vi har det bra på syträffen!
***Anette L***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar