Att umgås med sina egna tankar

Filosofiska Fiffi funderar...

Jag reser en hel del i jobbet. Det är några fasta punkter som jag åker emellan, och oftast reser jag ensam. Det är skönt med tystnaden i resandet och att bara krypa in i mitt eget skal och umgås med mina egna tankar tycker jag. Någon timme på flyget med öronpropparna i och ögonen slutna, eller en stund på tåget med blicken riktad mot någon osynlig plats i horisonten, eller i bilen med P1 på och tankarna som slött följer efter är en slags meditation. En kväll på ett hotellrum tillsammans med något att läsa eller en stickning i händerna och tvn som brusar lite i bakgrunden är rogivande på sitt sätt. Jag trivs bra i sällskapet av mina egna tankar, och får ofta nya idéer som jag vill testa just då. Förra veckan fick jag till exempel idén om ett stort syprojekt som brinner av iver att få förverkligas! Snart har jag tänkt klart på det, och då bjuder jag in er - för det kanske är någon mer som vill hänga på?

Vill ni ha något att fundera över kan ni försöka se sambandet mellan de här projekten. De symboliserar i någon mån min idé.

Många är de som inte tycker om sina egna tankar, eller ens står ut med att enbart ha dem till hands, utan de måste ha andra omkring sig, eller göra saker som sysselsätter hjärnan. Jag har såna perioder också - speciellt när tankarna går på repeat och bara kör samma sak om och om igen. Då behövs familjen och vännerna, jobbarkompisarna och tanten i affären och alla andra runtomkring.

Fast ibland räcker det här.

Igår sa en professor till mig "Ur smärtan föds kreativiteten". 

Det ska jag fundera på nu!

Plingplong!

***Anette L***