Mjuka värden

Gårdagens stenhårda inlägg kompenseras genast med ett mjukt. Visby visade sig från sin finaste vårsida.

Murgrönebär stora som golfbollar, 

ett helt hav med vad jag tror är stjärnhyacinter, 

nästan blommande blommor i kastanjen och 

ett köttbulleträd som nästan är moget. Egentligen är det en Platan men nog ser det ut som köttbullar på grenarna? 

Magnolior är magiska och vi såg en inne bland husen och 

en enorm jättemagnolia i botaniska trädgården vars

blommor doftade ljuvligt.

I botaniska växte också en liten söt regnbågsbräken och

ett tulpanträd visade musklerna. 

Utanför Kränku blommade körsbärsträdet och 

söder om ringmuren höll ett pilträd på att skifta färg. 

Tulparner såg vi överallt, 

i flera färger och 

bakom ett plank växte ett fikonträd. 

Inne på Yllet blommade det i taket och 

den sista blomman ni får se är den här mycket rara Female lassor (Tröttluva) turcosa.

Att maj skulle bli grön i min kalender kändes självklart. 

Det är redan dax att vända blad och gå vidare. 

Kanske stöter du på en Female lassor i maj, arten förekommer i fler färgställningar än turkos, eller möjligen en Female vividus. De kan vara förvillande lika vid en hastig anblick men efter en tids studerande slokar Lassor medan Vividus glatt dansar vidare. Båda bör hanteras varsamt och vattnas regelbundet. 

Sten på sten

Jag har så många fina bilder från Visby så jag gör ett par inlägg till därifrån trots att jag är hemma på min pyttelilla ö alldeles intill fastlandet igen. Bilderna är för fina för att bara stanna i min mobil.

Vi klättrade upp i Snäckgärdstornet som ligger i nordvästra hörnet på ringmuren. 

Vid Silverhättan, murens yngsta torn, börjar trappan upp till utkiken. 

Bedövande vackert både in mot ön och

ut mot havet.

Två fina vänner som möttes för första gången bara någon timme innan tornklättringen hade jag som sällskap. Guld värt!

Vi passerade Tranhustornet (som jag tror att detta är) där duvor låg och ruvade. 

St Nicolai kyrkoruin såg vi på avstånd. 

På en port in till Sankta Karins ruin finns en svårläst inskription. En tolkning är att där står: 

Den som ska äga detta hus, honom give gud lycka och goda år

 

Sankt Drottens ruin gick vi förbi 

liksom Sankt Lars ruin, vilken jag tror gömmer sig bakom denna järngrind. Det är inte helt lätt att hålla isär alla ruiner.

Vi besökte fornsalen och tittade på de vackra bildstenarna som finns där. 

Somliga enkla, som livets träd, 

andra mycket intrikata med bland annat solhjul. Fantastiska verk. 

Det fanns också några gravklot, just det här påminner mig om kroppkakestenen på Öland med sin fina kroppkakeform.

För en som gillar både historia och stenar är utflykter som den här rena drömmen.

Vacker i varenda vrå

Visby är verkligen en vacker stad, varenda vrå rymmer liksom en historia och en hemlighet. 

Portarna, 

gränderna,

fasaderna och

färgen. 

En stad som fyller mig med inspiration. 

Turistar

Då och då händer det; jag turistar. 

 Och stickar lite mellan varven. 

För vem orkar egentligen turista en hel dag? Inte jag. 😄

Det är andlöst vackert i Visby. 

Läget just nu

Några maskor då och då och den nya filten växer fram. 

Mönstret, ett gratismönster, från Attic 24, heter Dune blanket och det är lätt och roligt att göra. 

Jag virkar i diverse ullagarner, en del med dubbelt garn för att få ungefär samma tjocklek hela tiden. Det blir riktigt bra.

Mandelträdet är som vackrast nu och det doftar ljuvligt.

Vår, det är allt bra fint med vår!

Trollsländor och makrill

Jag började på en ny liten sak.

En Ollivander shawl. 

Garnet är underbara Spelsau lammull från Tant Kofta i färgerna Trollslända och Makrill. 

Vi har haft en strålande fin dag men nu mulnade det på. Kan man hoppas på lite regn?

När det inte räcker med en

Snart är påskhelgen över för den här gången och trots att helgen varit dubbelt så lång som en vanlig helg så har tiden gått fort.

Igår hade vi ulltussarna med matte och husse hemma hos oss. Det var jätteroligt men

katterna var inte överdrivet förtjusta i hundbesöket. När jag ropade till hundarna att det var mat kom även Morris, så klart eftersom han älskar mat, men han fick inte smaka. Både Nova och Skorpan tittade på honom som om han var en utomjording när han försökte trycka ner sin nos i hundskålen bredvid Nova. Han fick sin egen mat lite senare men hundmat hade nog varit godare.

Idag har huset varit ganska tomt och jag passade på att sy lite. 

Varför bara göra en när man kan göra fem? 

Det gäller ju att passa på en dag som denna, en måndag som är som en söndag fast det är en annandag. Ja en typisk sydag alltså.