Tre i rad

Blötsnö.

Det är verkligen inte världens roligaste väder. Inte det allra sämsta heller för den delen och det är ju ändå skönt att kunna vara inomhus en sån här dag.

Katterna ville också vara inne. Luna och Minerva låg ihoprullade i varsin bädd medan Morris låg på elementet. Det hade varit roligare om de legat tre i rad men det är inte så vanligt att det ens är två katter samtidigt i bäddarna. Den dagen det blir tre i rad ska jag köpa en lott. Eller en tårta. Jag tror jag bestämmer mig för tårta, då vet jag ju att jag får någonting.

Efter att ha tillbringat många timmar framför en skärm blev det ikväll en stund i soffan med stickning och ljudbok. Bästa avrundningen på dagen. 

Kravlöst

Då och då omvandlar jag den här bloggens inlägg till bokform. Nästan allt jag syr, stickar eller ritar hamnar i den här bloggen och det känns fint att kunna bläddra i en bok i stället för att scrolla på en dator när jag vill titta tillbaka. Jag har hela tiden använt Blog2print men numera finns det säkert många olika företag att välja på. Blog2print har många valmöjligheter, som mjuka eller hårda pärmar, storlek på foton, ett eller flera inlägg per sida etc. Kostnaden per bok beror på hur många sidor som ska tryckas, man väljer själv vilket tidsspann boken ska täcka och därmed hur många sidor den ska omfatta. Det brukar ta ungefär tre veckor från det att boken beställts till den är hemma hos mig.

2018 gjorde jag två böcker, en per halvår, eftersom året innehöll många inlägg och många bilder. Den senaste har mina Selbuvantar på omslaget eftersom jag stickade dem under andra halvåret.

Idag har jag haft en dag helt utan krav. Jag har inte passat en tid, inte ansträngt vare sig knopp eller kropp utan bara vilat. Tyst, lugnt och välbehövligt. 

Randiga enkla restgarnssockor är det enda jag ägnat mig åt. 

Ett varv från ena nystanet, ett varv från det andra. Inga beslut att fatta längs vägen, ingen planering har krävts, bara en maska i taget.  

Vädret är på min sida, det är vilsamt det också.

Tänk

Tänk att det ska vara så tungt ibland, så tungt att man tror att man knappt orkar mer. Ändå fortsätter man och det går! Igen och igen. 

Vad vore livet utan motstånd? Vad vore lycka utan ansträngning? Vad vore glädje utan tårar? 

 Vad vore en vinst utan insats? 

Friktion, kamp, anspänning, järnvilja; sånt som behövs för att utvecklas. 

Nu skulle jag gärna bara få slappna av, flyta med och guppa på vågorna ett tag. 

För ansträning funkar bäst efter vila. 

Mönster och fönster

Det tog mig sex år från det jag la upp till min Stjärnhop tills den var klar. Jag stickade förstås inte bara på den utan gjorde några varv då och då och försökte lära mig att få flyt i flerfärgsstickning. 

Det tog tid och jag var nära att ge upp flera gånger, repa upp det jag stickat och göra något bättre av garnet men jag fortsatte och är så glad för att den till slut blev klar.  

Jag trodde aldrig att jag skulle göra fler men när en väldigt stickvärdig vän blev överförtjust i min sjal så erbjöd jag mig att sticka en likadan till henne. Den här gången kommer det inte ta sex år, nu vet händerna hur de ska hålla garnet för att tyget ska bli jämnt och fint.  

Det är inte ens tråkigt att stícka en till i samma färger, tvärtom gör det mig på gott humör att få maska efter maska att bilda det fina mönstret. Jag har drygt två mönsterrapporter på höjden kvar att göra och sedan kanten runt om. Det är många maskor på stickan nu så det tar sin tid, men i veckoskala snarare än årsskala. Jag riktigt känner utvecklingen i mina händer och ser det på jämnheten i mönstret.

Det är mönster på våra fönster också. Det snöar och blåser rejält och vårt hus står mitt i vindfånget för vindarna som kommer från havet. 

Perfekt väder att sitta inomhus med en stor ullstickning i knäet!

Blommor i fokus

Idag, när jag skulle byta kuddfodralen på kuddarna i soffan, hittade jag några gamla favoriter.

2010 sydde jag de här tre, fullt frihandsquiltade med utgångspunkt från blommorna i mitten.

Det är roligt att hitta saker man gjort och inte sett på länge, det får en att minnas. 

Jag ska nog sy några till på samma sätt, det var riktigt roligt. 

Någon gång ska jag också virka fler blommor till kransen som nu hänger över öppna spisen. Eller så får den helt enkelt vara som den är. 

Finträff och fulskarv

Vilken sorts fredag har du haft?

Jag började dagen med migrän men eftersom jag hade fikadate med två favoritmänniskor på eftermiddagen så fick det bli tabletter och järnvilja för att inte låta hjärnan förstöra dagen. Migränen slår nog tillbaka men jag fick några timmars frist i alla fall och det var bra. Vårt fikaställe har de godaste semlorna, värt ett besök bara för dem, men vännerna är bäst.

Lena hade med sin underbara bohuskoftestickning. Så mjuk och ljuvlig! 

Vi hade ett par härliga timmar tillsammans och när jag kom hem

kände jag mig glad och lätt. Tänk vilken energi det ger att umgås med bra människor! 

Viken var extra vacker med sitt tunna snötäcke och en försiktig is. 

Jag tröttnar aldrig på att se ut över viken och havet.

Inomhus hade Minerva hittat ett nytt ställe som hon genast paxade som sitt. 

Luna blev avundsjuk och letade förtvivlat efter en egen vrå i hyllan. 

Det gick inte lika bra att klämma in sig mellan pärmar som hon hoppats.

En bra fredag har nu kraschat i en garnolycka. 

Det är så tråkigt med fulskarvar i nystan, särskilt om det är en skarv där gråblått möter grönt, där det borde varit en långsam färgskiftning. Suck. Nu måsta jag leta fram det andra nystanet och i bästa fall kan jag skarva så att färgerna flyter i varandra, så som det ska göra men det blir nog inte mer stickat ikväll. Nåja, det gör inget.

Snygg övergång

Efter en stressig arbetsvecka har jag nu tre dagar till mitt eget förfogande. Jag tänker fortsätta sticka på sjalen en kär vän ska få. 

Det är så roligt och rogivande. 

Till och med övergången, där jag senare ska klippa itu arbetet, är så fin att jag blir glad av sticka den.

Egentid - det är grejer det! 

Feathering the nest

Dani, med podden Little Bobbins knits, fick under förra året en liten baby och det inspirerade henne att reda sitt bo. Kanske bokstavligt men framförallt designmässigt, resultatet blev sockmönstret Feathering the nest.

Ett riktigt sött sockmönster där man lätt kan föreställa sig små grenar som byggs till ett bo. 

Mina sockor är stickade i mjukt handfärgat garn från A Homespun house, i färgen Saturday morning, och en liten rest nougatfärgat garn som fanns i restgarnskorgen. 

Merino/nylon ger mjuka och samtidigt hållbara sockor. 

Årets andra par sockor. Det kommer blir några till, det är jag ganska säker på. 

En sockstickning i handen lugnar kroppen och själen, i alla fall min kropp och min själ och det är jag glad för.

Som en påse godis

Om man ser bilderna i det här inlägget skulle man kunna tro att jag haft en toppenmåndag.

Det har jag inte, den har varit full av stress, värk och oro men om man bortser från det 

så har det varit en dag mitt i livet med en osedvanligt vacker morgon, med gott fika och 

med en lugn kväll i soffhörnet. Inte så tokigt ändå. Tänk att det alltid finns något bra och fint att fokusera på. Som en påse smågodis, något surt, något salt, något segt och något sött. Visst är det godare om det är lite av varje och inte bara en enda sort i påsen?

Tidskomplexitet

I november 2017 var min Cockatoo Brae-kofta klar.

Nu har den fått nya smalare och längre ärmar. Inte en dag för tidigt! Tänk att vissa saker ska ta så lång tid.

På tal om tid, den här helgen har gått alldeles för fort. 

Idag hann jag bara vakna, umgås lite med syster, systerdotter och hennes man och sen var dagen nästan slut! Tänk att vissa saker går så fort!

Alltid rätt

En del lördagar är extra bra,

som när man får vara med och fira en nybliven tonåring och äta supergod tårta från Lökebo gårdsbageri och får man dessutom hänga med sköna bönor som 

Lily och  

Flisan och deras mattar och hussar, ja då är det en extrasuperbra toppenlördag! 

Kalasandet medförde några sticktimmar i bil också, och det är ju alltid rätt.

Vinterpalett

Vilken vacker morgon vi hade idag!

Vinterns bleka färger  

är så vackra och mjuka. 

Senare på dagen blev det flera plusgrader och snön är nästan borta men 

i morse var det fantastiskt fint.

Jag är fortfarande lite ur slag och gör inte så mycket. Just nu stickar jag och repar upp allt en stund senare. Så är det ibland och det är okej.

Min vaktstyrka

- Matte, jag vaktar dina nytvättade strumpor.

- Är det något fel med det eftersom du fnissar åt mig?

Nej söta Morris, det är så snällt av dig, för tänk om stora stygga strumptjuven kommer just ikväll, då har hen inte en chans!

Kalla tår

Årets första färdiga projekt blev sockorna ni sett tidigare.

De är stickade i en handfärgad sockblank i blekt syrenlila och ljusblått och sockorna är inte riktigt lika men fina ändå. 

Mönstret är ungefär som Hermione´s everyday socks, ett gratismönster på Ravelry, men eftersom jag stickade ur minnet har de lite egna inslag. 

Inga förargliga hål vid hälkilen i alla fall.

Det ser nästan ut som om sockorna är lite frusna om tårna, eller hur? 

När jag vaknade idag var världen grå, lite senare på dagen var den vit. 

Just nu är den mest blöt. Undar hur den kommer vara i morgon?

Man kan säkert bli kall om tårna i alla fall.