Fragment

I nummer 4 av stickmagasinet Laine finns ett sockmönster som heter Fragment. Det är ett fint och finurligt mönster.

Mönstret är gjort av Helen Stewart/Curious Handmade. 

Sockorna är stickade av ett Rowan-garn jag köpte när vi var på semester i Glasgow för många år sedan. Vi letade och letade efter garnaffärer men hittade till slut bara några hyllor i en stormarknad.  

Det fanns en del att välja på.

Garnet är Rowan Fine Art och det är ull, mohair, silke och lite nylon. Garnet har en aura, lite fluff helt enkelt. Fint och lyxigt känns det när man tar i det.  

Det är svårt att fånga den djupa färgen på bild och jag tycker att sockorna inte ser riktigt så randiga ut i verkligheten som de ser ut på bild. 

Min lilla hjälpreda var förstås med när vi skulla ta bilder. 

Den där semesterresan var svår på flera sätt, jag mådde inte toppenbra men min man mådde riktigt dåligt. Han kom inte ut så mycket från hotellrummet tyvärr men det var ändå en fin resa med flera fina ljuspunkter, 

som när vi besökte katedralen i Glasgow, den var magisk!

Och det blev både roligt och lite pinsamt när vännen Ms mobiltelefon började ringa där inne i det högtidliga och signalen var Just idag är jag stark!

Ett riktigt fint minne är när sonen och jag hade en jättemysig fikastund på tu man hand där han drack sitt livs godaste varma choklad. 

De där fina minnena har jag stickat in i de här sockorna. 

Mönstret påminner på något sätt om arkitekturen som fanns överallt i staden.

Nu har det skapats ny arkitektur i mitt minnesgalleri, från en resa till ett par sockor.  

Kan det vara så att Luna till slut tröttnade på att ta sockbilder?

Det är möjligt.

En juvelquilt, en katt och ett hav

Luna och jag tog med oss ett lapptäcke ut på klipporna för att ta några bilder.

Det är täcket sydd av två charm packs med Tula Pink-tyger, lite lila och mycket vitt som nu är helt färdigt.

Färgerna är så klara och fina och de funkar så fint tillsammans, trots att det är allt från gult, via rosa till turkost och lila. 

Jag har quiltat tätt med raka sömmar över hela täcket. Det blev många meter raksom men är värt varenda centimeter eftersom det blev så bra. 

Blocken är enklast tänkbara, fyra kvadrater (12,5 x 12,5 cm, 5 x 5 tum) sys samman till en fyra-ruta, 

sedan delas fyra-rutan i tre lika breda remsor, mittenremsan vänds upp och ned och så sys de tre remsor samman till ett block igen. Snabbt och enkelt! 

Smala bårder (ca 4 cm, 1,5 tum) och en liten kvadrat ( ca 4 x 4 cm, 1,5 x 1,5 tum) i varje korsning. Den breda ytterbården är 12,5 cm (5 tum) bred så att det passar att sätta de sista fyra kvadraterna i varsitt hörn. Klart! 

Av någon anledning får quilten mig att tänka på juveler som gnistrar och glimmar. 

Luna hjälpte mig att hålla i quilten när vinden tog i. Jag var orolig att den skulle blåsa i havet, särskilt en gång när den for iväg några meter.  

Det hade inte varit roligt om den hamnat i vattnet.   

Det är ca 12-13 mm mellan quiltsömmarna. 

För övrigt är det perfekt ullväder idag! 

Alldeles lagom varmt med ullkofta och sjal. 

Hösten är fin nu.

Väl använd tid

En lugn och stilla dag önskade jag mig. Det har det till stor del varit men med flera korta avbrott för någon slags taxiverksamhet. Har skjutsat både sonen och maken hit och dit och bort och hem. Det har blivit en del väntetid också, 

väntetid som använts till sockstickning och 

bokläsning. Ja och fika också förstås.

Boken om Leonardo har jag velat läsa sedan vi såg utställningen om honom och hans verk i Kalmar i somras. Boken är helt ny, värd att vänta på kan jag redan konstatera. Sockorna är fina Ladingen från Erica Åbergs nya bok Sticka varmt och mönstrat.

Helmsdale

Födelsedagspresenten blev klar i tid, med minsta möjliga marginal.

Det kändes så bra att få lämna den till svärmor på hennes 82-årsdag och inte ett tag efteråt. Hon blev riktigt glad för koftan.

Mönstret heter Helmsdale och är gjort av Emily K Williams.

Jag har stickat i Kampes 2-trådiga ull på stickor 2.75 och 3.25 mm.

Pärlemorknappar är fint det! Köpte de perfekta knapparna på Ateljé Norrgården på försommaren, långt innan jag började sticka.

Och felet på fjärde raden i mönsterstickningen får vara som det är. Det är fint det med.

Jag var lite orolig för om den skulle passa eller inte,

den satt helt perfekt! Kunde inte vara bättre. Pust!

Nu ska jag inte sticka mot någon deadline på länge, länge!

Med böcker i öronen

På ganska kort tid har lyssnat på två riktigt bra böcker, böcker som berört mig och fått mig att minnas gamla saker, tänka på nya saker och fundera i största allmänhet. Kloka böcker, sorgliga och stundtals roliga böcker, båda skrivna med kärlek.

Stina Wollters bok Kring denna kropp handlar mycket om hur utseendefixering kan leda till stor skada och till och med död. Hon ifrågasätter dagens slanka ideal, att det bara skulle vara smala människor som är lyckliga och framgångsrika, men boken innehåller så mycket mer,. Det är en fin beskrivning av hennes barndom, syster och mamma. En mamma som sakta försvann in i den grå demensen. Stina är bara några år äldre än vad jag är och det gör det lätt att relatera till många saker hon skriver om och att höra henne själv läsa var som att vaggas i en trygg famn.

In i glömskan försvann inte bara Stinas mamma utan också Jonas Gardells mor. En mor som till varje pris ville vara fri blev till slut fången i sin egen kropp. Jonas bok är spännande, den slungade mig tillbaka till sjuttiotalet och skoltiden. Samtidigt som den är en berättelse om Jonas familj så balanserar den på en tråd; vad är sant och vad är efterhandskonstruktioner och vad är rena fantasier? Vem vet? Vem har rätt att avgöra det?

Även den här är läst av författaren själv och Jonas viskar, sjunger, talar djupt och långsamt och snabbt och hetsigt, precis som berättelsen böljar fram. 

Underbara böcker båda två.

Koftan är klar! Nu har den ett knappt dygn på sig att torka om den inte ska lämnas över till födelsedagsfiraren i fuktigt tillstånd i morgon.  

Jag håller tummarna för att den ska passa också. 

Nu blev det så konstigt tomt en liten stund, ljudböckerna är slut och koftan är färdig, vad ska jag göra nu? Fast det tog bara en sekund att komma på att jag har ganska många andra propjekt på gång och massor av böcker i läslistan. Lyckos mig!

Suck

Den där känslan, när man nästan är klar med hela mönsterpartiet, upptäcker att man gjort fel på fjärde varvet,

den känslan är inte kul! Fjärde varvet blev enfärgat mörkblått när det egentligen skulle varit enfärgat ljusblått bara för att mina färger, ljust och mörkt, var tvärtemot diagrammets färger mörkt och ljust. Suck. Det var för svårt för min hjärna att hålla reda på helt enkelt. Nåja, jag tänker inte repa upp och göra om så nu är det så här.  

Minerva hälsar att det är en världslig sak och att det finns mycket viktigare saker i livet, som att njuta av en solig morgon på trappan till exempel. Hon är klok hon.

Så där ja!

 Dagens stora projekt har varit att beskära och bära in alla pelargoner och andra växter som vi vill försöka övervintra. Uterummet har fått en liten makeover för att allt ska få plats.

En trälåda till hade varit perfekt, jag hoppas vi kan få tag i en till någonstans. 

Jag har lagt alla andra pågående projekt åt sidan och jobbar bara med Helmsdale-koftan just nu. 

Det lila garnet som var tänkt till koftan har jag känt mig tveksam till hela tiden, färgen är för stark mot det blekblå och vita och även om det ser okej ut på bild så är kontrasten för skarp för att jag ska bli nöjd. Jag har en plan B och det kommer bli bättre och framför allt kommer jag bli nöjd.

När jag är klar med den här presentstickningen ska jag unna mig egostickning, i gråsa. Garnet bränner nästan i sin påse så jag måste skynda mig.

Lite Knud och ont om plats

Stormen Knud tittade förbi och innan han kom var himlen spännande och dramatisk.

Allt var så stilla och tyst innan regnet, åskan och blåsten dundrade fram.  

Mörkret föll fort men precis innan fanns det ljusa fläckar här och där på himlavalvet. 

Det blev en fredagskväll med ljudbok och 

en koftstickning. Det blir en blekblå Helmsdale. 

Soffan är popluäraste platsen, fast inte lika populär som den var igår. 

Då fanns det ingen plats över till mig. 

- Pilutta dig!