Favoritfooties med småfåglar

Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig. 

Det blev ett par kortsockor till, de går ju fort att sticka och är roliga att göra! Dessutom var det alldeles lagom ansträngande att sticka små korta sockor för mig idag.

Mönstret till de här har Tina Lundell gjort och det heter Favoritfooties. Mönstret innehåller en modell men fyra olika varianter och det är på svenska. Jag gjorde varianten Småfåglar.

De här små godingarna är stickade i Regia Cotton flowers color och det är en bomull/ull/nylon-blandning på min vanliga 2.25 mm-sticka. 

Jag har en lista med syprojekt som jag ska försöka jobba på, det kanske kan avhålla mig från att göra ännu fler små söta sockor. Eller inte, vi får se, här är det ju lusten och inspirationen som får råda.

Kortsockor

Söta små kortsockor av restgarner går fort att sticka. 

Grundmönstret till de här heter Central Park socks och det är gjort av Mina Philipp/Knitting Expat design. Jag har kortat av skaftet rejält, jag ville bara ha ett kort skaft så sockorna sitter på plats utan att åka ner under foten. Jag hoppas det här blev en bra längd. 

Det rödmelerade garnet är färgat av Manduzana och det rosa av Moods of colors. 

Spetsmönstret är supersött och lätt att komma ihåg. 

Det framträder fint i enfärgat garn.

Två par kortsockor har jag gjort nu, det borde räcka för den här sommaren.

En gnutta blått

Efter en väldigt rastlös dag kunde jag till slut sätta mig en stund och rita lite.

Några fantasiblommor i min skrivbok, tillika dagbok, planeringskalender och kom i håg-lista, då det snart är dax för ny månad.

Det blev också några varv på Fine Sand-koftan medan jag lyssnade lite på pod-radio.

Ett varv då och då ger till slut en färdig kofta.

Gårdagens vita pionknopp var som förväntat helt utslagen idag.

Vacker och perfekt.

Även den snart överblommade rosa är fin. 

De är  så förgängliga, tittar man bort för länge kanske man missar dem helt.

Majs sista måndag

Jag och alla myggen gick en liten kvällsrunda.

Jag konstaterade att det är många långa taggar på berberisen och myggen höll med mig 

om att busken blommar ovanligt rikligt i år. 

Sedan tittade vi till den ena av våra två trädpioner, den med enorma vita blommor. I morgon kom vi överens om att titta till den igen för då är den nog som vackrast. 

När vi gick till de stora rhododendronbuskarna på norrsidan av huset anslöt några hundra myggor till. De ville också se alla lila blommor och 

de ville dessutom smaka på mig. Usch!

Jag gick in, förhoppningsvis ensam, och trädde upp en socka på en sockblocker och 

sa jag hej till den enda av alla mina pelargoner som jag kan namnet på. 

Hon heter Mrs Quilter och är sötare än söt och är dessutom en gåva från en kär vän för några år sedan. Min Mrs Quilter har fått många barn och de växer nu upp både här och där, några ute och några inne. Vi småpratade en stund om ditt och datt och sa sedan godnatt.

Gott nog

Pioner alltså!

De får hjärtat att slå ett extra slag.

Mitt hjärta slår för pelargoner också, de är så starka och livskraftiga. 

Vi har många olika sorter men jag är kass på att hålla reda på namnen på dem. Njuter av dem gör jag likafullt.

Jag njuter också av chokladen jag fick av mina älskade ungar. 

I söta små plåtaskar! De vet vad jag gillar.

Det var mulet på förmiddagen här idag men vid lunchtid spack det upp och blev fint väder igen. 

Jag tog med mig te och stickning och satte mig ute men 

efter en stund uppgraderade jag med glass. Mums! 

Nu är det bara stickningen kvar och det är gott nog.

Riddari

Idag har det regnat och det kändes som en befrielse att se lite pollen spolas bort.

Det kommer fortfarande en skur då och då och däremellan passar jag på att lukta på regnvåta syrener medan jag dricker gott te, Kalkstensdrömmar från Kränku. Härligt!

Den dagen jag tog bilder på Vinterfjell och Iskoftan passade jag dessutom på att ta några bilder på den tredje koftan jag gjort färdig i vår.

Alla dessa koftor som vill fram från mina stickor!

Det här är Riddari, enligt mönstret en herrtröja men lätt förvandlad till en damkofta.

Ljusgrå, ljusrosa, mörkrosa och vit Lettlopi och stickor 3,5 mm till resår och 4,5 mm till allt annat.

Jag la till några maskor mitt fram och klippte i dem, jag gjorde också en något insvängd midja, annars har jag följt mönstret tror jag.

Det här är en tjock och varm kofta och jag hoppas att jag inte kommer behöva använd den förrän framåt hösten.

Fina metallknappar hittade jag i min knappsamling, helt perfekt.

Nu ska jag ta paus från ullkoftor en stund framöver.

Om jag inte får en blixtrande briljant idé som måste förverkligas direkt.

Jag önskar jag kunde spara doften!

Sommarsmuts

Smutsiga små tassar har hållit min hand idag.

När matte behöver vila så vet en katt självklart om det och hjälper till så gott hon kan

och vi har tillbringat många timmar tillsammans idag.

Ibland kan man undra vad hon har för sig men 

om man vet att det just där, bredvid stocken, ligger lite sand, då förstår man varför det är så mysigt att ligga just där.

Sand är oändligt mycket bättre än gräs om katten själv får välja och Luna väljer alltid det bästa (förutom när hon väljer huggorm).

På vägen till brevlådan är en buske helt översållad av små gula blomklasar. 

Jag tror aldrig jag sett den blomma tidigare men den måste ju ha blommat flera gånger under de fyra år vi bott vid havet, kanske inte med så många blommor som i år för allt blommar ju mer än vanligt den här försommaren.

Jag kände inte igen blommorna men lilla dot upplyste mig om att det är berberis. Bra att veta, den går ju faktiskt bra att färga tyg och garn med!

Jag stickar lite här och lite där på Fine sand-koftan. 

En ärm är klar, den andra är påbörjad och ganska mycket återstår på kroppen. 

Jag stickade en lång ärm i stället för en 3/4-ärm som mönstret föreslår sittandes i halvskuggan på altanen.

Nu ska jag sätta mig inne intill en katt en stund, en katt med sommarsmutsiga små tassar.

Mitt i

Jag tror nästan inte att det är sant, att allt är så ljuvligt dag efter dag. 

Naturen delar frikostigt med sig av sin energi och fyller mig med glädje. 

Himmelsblått och försommargrönt är vackert tillsammans. 

Hela kvällen har jag tillbringat i en solstol utan att göra ett enda dugg. Jag hängde stickningen på väggen och tittade på den då och då. 

Innan jag gick in gick jag ett varv i trädgården tillsammans med myggen.

Vi har två buskpioner och den ena har nu börjat blomma. 

Vackraste och skönaste. 

Hade inte myggen varit så närgångna hade jag stått där ute på bryggan ännu ett tag och bara varit, mitt i naturen och mitt i livet.