Tack 2017!

2017,

Du var ett år fyllt av trötthet, depp och skjutsar. Du var också året då sonen började jobba med får, grisar och andra djur och det förändrade vardagen för oss alla.

Du var året då vi firade silverbröllop, då lilla dot fyllde 25 och jag själv 50. Du var året då jag mestadels var sjukskriven men också började jobba och känna arbetslust igen.

Du var året då jag stickade 52 par sockor och övade upp mina flerfärgsstickningskunskaper. Du var året då jag sydde en massa känningar och tyvärr gick upp en del i vikt men du var också året då jag på allvar kände att lycka inte sitter i hur kroppen ser ut och känns, utan kommer inifrån, från lågan som brinner.

Du var året då vi byggde en ny altan och en ny brygga. Du kom med lagomväder mest hela tiden men med många blåsiga dagar, perfekta för en stickning, en virkning, en penna och ett papper.

Du har gett mig generöst med tid för eftertanke och vila, inspiration och lust att skapa, glädje över nära och kära och mycket mindre stress än tidigare år.

Tack 2017, du har varit läkande och givande. Nu lämnar vi dig bakom oss och går vidare in i ett nytt år.

Jag önskar er alla 
ett riktigt Gott Nytt År!

Fötter och händer

Om antalet par sockor man stickat under ett år säger någonting om hur man mår så mår jag 52 par sockor! I snitt ett par i veckan under hela året! 

Det här är årets sista par, det femtioandra.

Vanliga enkla sockor stickade av Regia pairfect, i en Arne o Carlos-designad färg. 

De här har varit min bilstickning sedan helgen vi åkte till Göteborg för en månad sedan. Det har inte blivit så mycket bilåkande för mig sedan dess, jag har oftast kört när jag ska någonstans, men nu är de klara. Alldeles lagom för att fylla upp årskvoten till 52. 

Ja och antalet säger säkert någonting om hur man mår fast jag spekulerar inte i det.

Jag har inte alla 52 paren kvar, ganska många har flyttat till någon annans fötter fast jag behöver inte frysa om mina egna fötter under överskådlig tid.

Jag har fortsatt knyppla lite, jag gör de allra enklaste övningarna för att komma igång. Efter lite handledning igår så jobbar händerna på. Så fort jag försöker tänka stannar flödet upp en stund.

Med små steg, från det enklaste och vidare uppåt, ett steg i taget. Lintråden jag använder fanns med på pinnarna när jag fick dynan som pappa köpt på loppis. Tråden är skör och lite ojämn men den duger att öva med. 

Jag ger det några timmar till, det är ju så roligt! Jag kan ju inte fortsätta sticka sockor i evighet.

Catch a falling star

Stjärnbeströdda är mina senaste sockor.

Mönstret heter Catch a falling star (det finns på svenska och engelska) och det är gjort av Pia Kammeborn. 

Det röda och vita garnet är Schoppelwolles Admiral och det blåmelerade är Trekking färgat av Tant Kofta. Jag har stickat på stickor 2.0 mm men hade nog kunnat sticka på 2.5 mm för en lite lösare passform. 

Tre olika stjärnmönster och en nedvikt mudd. 

Allra finast är nog hälarna ändå. 

Förra årets socka hade också fina hälar.

Den här sista fredagen det här året har varit fin.  

Jag fick en jourtid hos tandläkaren i förmiddags för att laga en sönderbiten tand och eftermiddagen och kvällen har ägnats åt att försöka komma ihåg hur man knypplar. Det var nog 35 år sedan sist. 

Det gick över förväntan bra. Jag testade två enkla mönster för att komma in i handgreppen igen och till min stora förvåning minns händerna hur man ska göra men hjärnan hade lite högre tröskeln att ta sig över.

Minnen som sitter i kroppen. Fantastiska grejer.

Twas the night before Christmas

De är klara, mina julaftonssockor.

Mönstret heter Twas the night before christmas och det är gjort av Dani/Little Bobbins. 

Det är en rad med små granar eller tallar på varje socka och en stam följer hela foten. 

En helt perfekt julhelgsstickning, det händer något hela tiden men de är inte svåra och kräver inte särskilt mycket koncentration. 

Mina sockor är stickade i ljuvligt mjuk merino/nylon med lite guldglitter i. 

Garnet är från A Homespun House och färgen heter Xenofilius explains the deathly hallows.

My Christmas eve cast on is casted off.

Julros

Tredjedagjul hade med sig både ljus och gråväder, ljus i form av lunch med en fin vän och en färdigstickad (och lagad) Julrossjal. Gråvädret, ja, det är ju som det är.

Julros är en stor halvcirkelformad sjal. Mönstret är från Yll o tyll och de har också har en knit-along i sin Facebookgrupp för att sticka sjalen. 

Jag har stickat min sjal i ren ull, Einband från Istex. Det gick åt 50 gram vardera av ljus- och mörkgrå och 100 gram av det vinröda. Jag hade behövt några gram till för att kunna följa mönstrets sista varv men jag avslutade lite annorlunda så att det garn jag hade räckte. 

En lätt och luftig sjal med mycket värme i sig. 

Perfekt att svepa runt sig en gråvädersdag som denna. 

Morgonen var allt annat än grå. Det är så fint att kunna vakna tillsammans med ljuset.

Morris trivs bäst över elementet i tvättstugan, det har blivit hans favoritplats i vinter. 

Inte nog med att det är varmt, man har bra koll också. På ljus och gråväder, rådjur och rävar, grannkatter och småfåglar. Och på matte när hon går ut och fotograferar sjalar och sånt.

Juldagsljus

Jul och ljus, visst hör de två sakerna ihop?

De är de bästa och finaste julpynten, ljusen.

Dani från Little Bobbins har de senaste åren ordnat en slags knit-along som hon kallar Christmas eve cast on, vilket innebär att man lägger upp en ny stickning på julaftonen. 

Min Christmas eve cast on kom inte igång förrän framåt kvällen. Jag hade bestämt att sticka Danis mönster Twas the night before Christmas i guldglittrande garn från A Homespun house. Jag stickade en halv socka innan jag gick och la mig och idag har jag hunnit sticka resten på den sockan. Jag har också fäst trådar på den första Catch a falling star-sockan, så nu har jag två halva par skulle man väl kunna säga. 

Dax att lägga upp nästa socka och titta på ännu en julfilm.

Och njuta av ännu ett ljus och dess värmande låga.

Som stjärnor

Har jag hunnit allt jag hade tänkt att göra? Eller stressar jag fortfarande för att allt ska vara perfekt i morgon? Nej, jag har verkligen inte hunnit allt. Nej, jag känner mig inte det minsta stressad och perfekt, vad är det? Det blir jul det här året också och maten vi inte hunnit förbereda idag får vi göra i morgon eller på juldagen. Förväntningarna är olika hos alla, det är av allt för höga förväntningar besvikelse kan uppstå så vi skruvar ner förväntningarna och försöker njuta av det som är.

Vid 16-tiden var det så vackert, solens sista strålar målade himlen julröd och

i fönstret hemma hos svärmor stod två tomtar under ett träd av ljus och väntade på oss. 

Vi provsmakade julskinka och 

saffranspannkaka. Mums. 

Jag stickar stjärnsockor.

Catch a falling star heter mönstret och det är gjort av Pia Kammeborn. 

Förra årets stickade jag också hennes sockmönster, de var klara på juldagen. Det tror jag inte att de här kommer att vara. 

Jag önskar er alla som tittar in här och läser vad jag skriver och tittar på mina bilder 

en riktigt God Jul!

En julkram fylld av tacksamhet till er som kommer tillbaka och till er som nyss hittat hit, en julkram som tack för fina kommentarer både här och där på inlägg jag skriver, en julkram till er som inte vill eller kan kommentera men kommer tillbaka hit av lust och glädje, en julkram med en önskan om att julen ska bli fin och att ni ska få möjlighet att känna värme och frid åtminstone en liten stund. Låt blicken vila på en brinnande låga några sekunder och andas, det ska jag göra. Det är jul.

Ett hål!

Idag glittrade frosten runt omkring oss och den gjorde så vackra mönster på trätrallen.

Solen står så lågt att den bländar när den är framme men det gör absolut ingenting.  

Jag började dagen med att spänna ut Julrossjalen. 

Naturligtvis fick jag ovärderlig hjälp. 

Morris höll koll på nålarna och det var ju snällt. 

Den improviserade sista bården blev riktigt fin när jag spände ut den men till min stora fasa upptäckte jag att garnet gått av på ett ställe!

Det är en risk man får ta när man stickar med entrådig ull och det är ganska lätt fixat hoppas jag, det får jag göra i morgon. Eftersom ullen är ganska sträv så vandrar inte hålet iväg och blir större i första taget i alla fall.

Min lilla änglaballerina är på plats,  

precis som misteln. De är redo för jul men jag har en del kvar att fixa. 

Tur att det inte är julafton riktigt än.

Julpuls

Årets kortaste dag har strålat av sol. Det må vara mörkt nu men jag fortsätter att förundras över hur många dagar solen lyst under november och december. Det har gjort något bra med humöret, i alla fall mitt humör.

Jag åkte till Kalmar för att känna lite julshoppingpuls och luncha med syrran. 

Det var inte mycket till julshoppingpuls för det var inte särskilt mycket folk på stan denna torsdagseftermiddag. Helt perfekt för mig alltså. Vi kunde lugnt strosa runt och jag gjorde några sista små inköp innan jul, som t ex ett Z-tvinnat rosa ullgarn från Ullcentrum. Kändes som en helt nödvändig julaccessoar!

Den får mig att tänka på skumtomtar, alltså måste det vara ett julgarn. Tror jag. Eller hur?

Efter ett par timmar inklusive en god lunch vinkade jag adjö till Kalmar.

Kalmar vinkade tillbaka och solen smög ner bakom horisonten.

Finfint.

Jag har stickat en hel del på Julros-sjalen, Yll o tylls knit-along. När jag hade gjort hälften av sista bården insåg jag att mitt garn inte skulle räcka så jag fick improvisera fram en ny smalare bård. 

Jag tror det blev bra och jag fick lite, lite garn över. Det hade i alla fall inte räckt till att följa mönstret till punkt och pricka.