Till en liten

För ett par veckor sedan sydde jag ett täcke till en alldeles ny liten människa enligt önskemål från hennes farmor.

Tänk, en alldeles ny liten person som inte vet något alls om världen hon kommit till.

Täcket är fullt av folkbussar, blommor och prickar, sådant som hon inte vet något om än på lång tid.

Jag är dock övertygad om att hon redan nu vet att närhet och värme är livsviktigt. 

Täcket är mjukt och har ganska tjock vadd inuti. Bra till små barn. Och stora. 

Idag fick farmor täcket och jag fick nöjet att träffa flera jobbarkompisar som jag inte träffat på länge. Så roligt att ses, krama om och fnissa lite med! Nu ska vi träffas oftare igen! 💕

Hela randiga härligheten

Sju femtiograms härvor i färgfamiljen luktärt, färgat av Tant Kofta i samarbete med Evelina Roos, och Veera Välimäkis mönster Confetti blev så bra tillsammans.

Efter några turer hit och dit, inklusive att jag gjorde om mer än en halv tröja, så är jag nöjd med resultatet. 

Jag följde mönstret, så när som på sättet att randa, ända till den sista biten på kroppen då jag slutade göra ökningar för att garnet skulle räcka 

och garnet räckte, med nöd och näppe. Formen ska egentligen vara helt A-formad men min planar ut lite längst ner. Det är jag helt bekväm med. 

Varje rand är 12 varv. Garnet är ganska tunt, 400 meter per 100 gram och tröjan är stickad på stickor 3.5 mm. Ärmarna är 3/4-långa.

Runda kvinnor i sin bästa ålder passar bra i tvärrandigt i glada färger! 

Morris håller med, vilket framgår av svanskroken i nederkanten på bilden. 😊

Perfekt sensommartröja.

Stram - nej tack

Mitt randiga arbete fortsätter.

Det blev väldigt ont om garn. 

Skulle jag kunna få de små kvarvarande nystanen att räcka till mudden? 

Jo då, med en randig mudd så gick det precis, meeen... 

i min iver att få garnet att räcka blev avmaskningen för stram! Bara att repa upp och göra ett nytt försök. Det ska gå!

Rand efter rand

Tröjan som ett tag såg ut så här

återgick till att bli nystan 

för att nu se ut på ett nytt sätt. 

Samma färger men i en annan ordning och nu är det ingen tysk flagga tvärs över bröstet. Det här blir mycket bättre och jag hoppas att garnet räcker till en så lång tröja som jag skulle vilja, annars får jag improvisera lite. Jag har mer Trekkinggarn i passande färger att komplettera med om det behövs.

Vi har haft en lugn dag i huset vid havet. Det regnar och blåser och inte ens katterna vill vara ute. 

Sådana dagar tänder jag ljus och dricker te utan minsta krav på prestation.

Stora lejonkoppen från Åsa Olofsson Keramik passar alla sorters dagar.

Te och kex

Diagon Alley. Så heter sockmönstret.

De blev inte blå, inte klarblå i alla fall, men de är fina ändå, sockorna stickade av en sockblank från Easyknits i färgen Hero.

Svåra färger att fånga på bild, både den röda och den blå.

Nu ska jag luta mig tillbaka en stund, dricka en kopp te och ta ett kex. 

Njuta lite av att det är lördag. Dagen blev inte alls som jag hade tänkt men så är det ju allt som oftast. 

Jag är lite avis på alla som varit på sy- eller ullfestival eller något annat kul men jag tänker att det är bra att jag är hemma och använder garn och ull jag redan har. Jag spinner en liten stund, stickar lite på en ärm och tänker att det allt är precis som det ska vara. Det är lördag, det är augusti. Det är varmt och skönt och för en gångs skull blåser det inte. Precis så här ska det vara, med en kopp te och ett kex.

Dax för något nytt

Idag har den här människan ansträngt sig lite mer än vad som riktigt bra, med andra ord har jag tillbringat ganska många timmar med att vila. Det är bra, att kunna vila. Det är inte en självklarhet i vår stressade tid. Jag är inte alltid så särskilt bra på att vila men vissa dagar har man liksom inget val. Jag sänder en tacksamhetens tanke till regnet som fallit, det är lättare att vila när det regnar än när solen skiner.

När jag började återfå lite energi ville jag göra någonting men ingenting av allt jag håller på med kändes det minsta roligt eller lockande. Vad gör man då? Jo man börjar så klart på något nytt.

I juni förra året fick jag två fina ullflätor av Maja och den ena kom väl till pass idag. 

Det var väldigt länge sedan jag spann på slända men den fanns nära till hands och spinnrocken står just nu i källaren så den orkade jag inte hämta. 

Det gick över förväntan bra. Så roligt! 

Det är rätt jobbigt för axlarna att spinna men lite i taget så blir det snart garn och att spinna lite gjorde mig så glad! 

Massor av små prickar

I slinkigaste viscosejersey är min andra tunika sydd och

så visar jag den utan att den är riktigt pressad! Nåja, allt här i livet är inte nypressat och slätt. 

En marinblå tunika med rosa prickar och till det passar mitt lilla handgjorda muminhus från Tjava design. 

Även den här har extra vidd och det blev extra bra i viscose med fint fall.

Den kommer säkert bli en favorit.  

Sakta växer första ärmen på Whippetkoftan. 

Som vanligt funderar jag på hur långa ärmar egentligen behöver vara och, som vanligt, kom jag fram till att det är bra om de är tillräckligt långa. Ja ja, 18 varv kvar på första ärmen och sedan väntar en lååång ärm till. Det är bra att jag är sysselsatt för just nu är det mycket som surrar i huvudet.

Småttingar

En vacker och stilla kväll. Vågorna är ganska högljudda där ute, utanför udden, men här inne i viken är det alldeles lugnt.

Idag har jag städat ett par skåp, det har tagit hela dagen. Ja, själva städandet tog inte jättelång tid men avståndet från det att jag tömde skåpen till dess att färre grejer kom in i skåpen igen var ganska långt. Fast jag har hälsat på smådjur däremellan. 

För några månader sedan var sonen med och räddade livet på en liten kulting som blivit bortstött av sin mamma. Han bar henne under tröjan en hel dag och hon hämtade sig fint. Mamman tog tillbaka henne efter några dagar och nu är hon ganska stor. Mindre än sina syskon men busigare. Hon är så liten att hon lätt slinker under elstängslet och ser sig om lite i världen, tuggar på sånt som andra inte når och så. Är man väldigt liten måste man vara väldigt slug tror jag.

Söt är hon. Sonen kallar henne för Fransyska Bacon även om han vet att en fransyska inte sitter på en gris. Lite gulligt ändå på något sätt. Hon är en cool gris. 

Härom dagen gjorde han en annan räddningsexpedition. En höna låg och värpte under en trappa utan att någon visste om det och en dag vimlade det plötsligt av kycklingar. En liten krabat förirrade sig in under huset och hittade inte ut och gårdens katt höll span. Sonen ålade sig in bland stenar och spindlar och fick ut den lilla. 

Han får vara med om en hel del. 

I morgon ska jag inte städa något skåp, det är ju jättejobbigt för jag är väldigt trött. 

Så trött att jag tänker tillbringa en stund med att titta ut över havet.

Svassvidd

Idag var det dax för fållning och

nu är min tunika klar.

Jag hade för flera år sedan en tunika med extra vidd nertill och det här är mitt försök att göra som jag minns att den där tunikan såg ut. V-ringning, trekvartslånga ärmar och lite svass. Nästan alla mår bra av lite svass tycker jag.

Jag hade kunnat börja med den extra vidden lite högre upp och den hade kunnat vara ännu lite vidare men jag är nöjd. Nu vet jag vad jag kan ändra på till nästa gång. 

Jag skulle behöva sy några tunikor till, ett par till skulle passa bra i min garderob inför hösten. En till är redan på gång, en marinblå men rosa prickar. Finfint.

Här ska svassas!