Sidor

31 jan. 2016

Naturlagar

Mycket kattgos har det blivit den här sista söndagen i januari.
Katter är bra, speciellt när man mår lite skruttigt. De har hållit mig sällskap mest hela dagen och bara varit ute några korta stunder. Sjysst sällskap helt enkelt.
Jag tänker att varje dag blir lite bättre av något nybakat, jag tror det är en naturlag. 
Och varje dag blir lite roligare av lite kreativt skapande, det ÄR en naturlag.
I morgon är nog en bra dag för att virka en ruta eller två. Det är jag säker på.

30 jan. 2016

Ensamma tankar

Ibland slår ensamheten till. Ensamheten som känns som en stor öken, en öken utan vägvisare, skugga eller vatten. Ensamheten som en stor och tung ryggsäck som det inte går att befria sig från. Ensamheten som gör att vänner och bekanta blir diffusa figurer, suddiga, svaga och onåbara. När man tittar ut från ensamheten så ser man att alla andra pratar med varandra, umgås och skrattar medan man själv inte är inbjuden, inte delaktig, som om man inte finns.

Jag tror att de flesta känner rädsla för ensamhet på något sätt. Tanken kan vara svår, att man måste klara allting alldeles själv, allt man inte kan, allt man inte gjort förut, allt man inte törs. Allt man inte vill. 

Ensamheten kan dyka upp var som helst, oavsett om man faktiskt är ensam eller mitt bland många andra. Ensamheten sitter liksom inuti. Svår att beskriva, svår att fånga och emellanåt svår att uthärda. 

Ensamheten som är granne med dysterhet och vemod är ingen rolig inneboende. Ensamhet som njuter av tystnad och lugn och egna tankar är betydligt trevligare.

Idag rör jag mig i ensamhetens land. Jag njuter av att höra vad jag tänker och att få göra vad jag vill men samtidigt saknas något, eller några. 

Nu har jag två vänstervantar, en grön fågel och en vinröd.
Två ensamma som längtar och väntar efter en vän men inte efter varandra.

Det är fint att tänka lite på ensamhet. Det väcker ödmjukhet på något sätt.

29 jan. 2016

Vårfåglarna kommer

Jag tror det behövs vårfåglar nu så därför stickar jag Songbird mittens.
Jag trodde att mitt mörkgröna garn skulle räcka till två vantar men det räckte bara till en och en halv. Mer garn är beställt men jag var liksom inte klar med vårfåglar så jag började på en i vinrött och vitt också.
Den här gången är det lyxigt mjukt garn till skillnad från den mörkgröna som är ull som sticks lite.
Det här blir finfint!

Igår när jag var ute för att hämta posten var himlen underbart rosa. Hänförande fin.
Jag stannade till där nere vid vasskanten en stund och bara njöt. 
Isen har försvunnit i en rasande fart men det har varit upp mot tio grader i flera dagar. 
Min lilla Luna är också en njutare. Idag kom jag på henne med att sitta på soffbordet, vilket är strängt förbjudet, men jag kunde inte köra ner henne direkt när hon satt så fint och tittade på ljuslågan. 
Hon aktade morrhåren väldigt noga. Tur det.

27 jan. 2016

Sockklubbssockor

I slutet på förra året fick jag nöjet att teststicka Dödergöks sockor Actiniaria, första mönstret i Manduzanas och Dödergöks sockklubb 2016 som nu är släppt och utskickat till dem som beställt.
Det var en väldigt rolig stickning och sockorna sitter perfekt!

Mönstret finns just nu bara i sockklubben men kommer att släppas i juni 2016. Då kommer man kunna köpa det via Ravelry
Mönstret är på svenska. 
Mina är stickade i sockgarn från Manduzana i, enligt mitt tycke, finaste färgen. 
Sockorna har fina detaljer och en väldigt snygg häl. Sånt gillar jag! 
De här sockorna stickade jag som sagt förra året och jag kan avslöja att vi som teststickade de här också har teststickat mönster nummer två i sockklubben. De är så klart hemliga än så länge men de var om möjligt ännu roligare att sticka! 

Dagen idag har jag inte så mycket att berätta om. Den har varit stillsam och tyst.
Och ganska grå.

26 jan. 2016

Uppvisning

Nu har jag bott i min nya halskrage i två dagar och jag älskar den! Finaste färgerna och skön att ha på sig. Ett mycket lyckat stickprojekt.
Som ni ser är all snö borta nu, fast det är inte så konstigt eftersom det var sex plusgrader idag.

Våra fyrbenta vänner hade uppvisning när jag kom hem från jobbet.

Minerva är snabb som en blixt så jag hann inte ta några skarpa bilder på henne när hon klättrade i fläderbusken.
Luna däremot visade gärna upp sig. Hon är så graciös den katten. 
Hon glider liksom fram på trädgrenarna, oavsett om hon ska upp eller ner. 
Morran är inte fullt lika smidig men han ville stila för sin matte och poserade stolt. 
Han kan verkligen sträcka på sig den katten. 
Tjusig är han, det fick jag hålla med honom om. 
Ja, ända till han skulle ner. Som jag skrattade! 
Han är en galet rolig katt och han gör allt för att få mig att skratta. Han fastnade förstås på nervägen men inte värre än han tog sig loss innan jag hann fram och så tittade han på mig med blicken som sa att han hade allt under kontroll och att det faktiskt var meningen att bryta några grenar och vila en stund i en klyka. Jo då, visst.

Ikväll värkar axlar och nacke så det blev bara ett par varv på en stickning som varit på gång ett bra tag nu. 
Garnet är verkligen fantastiskt och en fröjd att sticka med. Det är ett Moods of colors-färgat garn och färgen heter Valborg. 
Någon dag när jag inte har så mycket värk ska jag racer-sticka på den där sjalen!

25 jan. 2016

Strömlös start

I morse när jag vaknade hade vi strömlöst. Bättre start kan man ha på en vecka men dagen blev en bra dag. 
Inte så mycket tid har funnits för skapande av den sort jag tycker om och mår bra av men det är okej. 
33 rutor finns det i traven nu. Alla är olika.  

24 jan. 2016

Skattjakt

När jag skulle lägga på en ren duk på vårt stora bord gjorde jag en djupdykning bland mina hemgjorda saker och hittade en löpare som jag glömt bort att jag hade.
Ibland är det som att gå på skattjakt bland sina egna saker och att hitta saker man glömt att man gjort är oftast roligt. Den här löparen är riktigt fin och det var kul att den dök upp. Jag är inte säker på att jag någonsin använt den men nu får den vara framme i ljuset ett tag.

I burspråket fortsätter orkidéerna att blomma.
De är som små konstverk allesammans. 
De trivs verkligen. 

Den här prickiga sorten är ljuvlig tycker jag. 
Den här räcker nog ut tungan tror jag. 
För övrigt så har jag stickat klart min halskrage. 
Jag tänker bosätta mig i den ett tag. Den är helt perfekt till mig, både färg- och storleksmässigt.
Jag virkade ihop de båda kortsidorna så att den är rund och kan snos två varv runt halsen. Den är stickad i Lang yarns Jawoll magic i två olika färgställningar, en marinblå och en blå-grön, ca 100 gram av vardera. Stickor 3,25 mm.


23 jan. 2016

En trave

Termometern stod på tio minusgrader i morse. Det var en knastrande vacker morgon med en blekgul himmel när solen gått upp.
Prognosen för vår del av världen var att temperaturen skulle stiga och det har den gjort. Det var bara ett par minusgrader mitt på dagen. Jag hoppas ändå att det får vara vitt ett tag till.
Vi skulle på kalas idag och susade fram genom ett frostvitt landskap. 
10-åringen vi skulle fira gillar Minecraft och hans mamma hade gjort en otroligt fin minecraft-kaka. Jag är imponerad!
Jag virkade några rutor i bilen och högen växer. 
Två och ett halv nystan har blivit en hel trave.

22 jan. 2016

*Vänner*

Nu har ett nystan förvandlats till rutor.
Jag har sju nystan till i samma kvalitet, i olika färger, och det borde räcka till ca 100 rutor. 100 rutor borde räcka till en liten filt. Jag virkar på helt enkelt.
Efter jobbet var jag och fikade med en kär vän. Hon hade med en alldeles ljuvlig tulpanbukett till mig. Tack snälla! Vilken lycka det är att ha vänner!

Vänskap är inte alltid så lätt, det har vi väl alla känt av.
Man färdas tillsammans ett tag och så kan vägarna plötsligt, eller stegvis, skiljas åt.
Somliga vänner får en evig plats i ens hjärta. Andra får bara tillfälligt uppehållstillstånd men kanske är det de som ger de största kunskaperna och insikterna. Insikter om vad som är viktigt och vad som är äkta. Vänner är en gåva, en gåva att vårda.

21 jan. 2016

Vykort från vintern

Just nu känns det som om vi bor i ett vykort. Solen som lyser på snön gör något bra med humöret.
Tyvärr har det inte blivit några promenader på några dagar. Det har helt enkelt varit för kallt och jag har varit för trött. 
Rådjuren är närgångna här. Jag känner mig ofta iakttagen och många av gångerna är det säkert den här damen som står och kikar på mig. 
Som en tavla.
Till och med björnbärssnåren ser fina ut nu.  
Vi har fortfarande stjärnor och ljusstakar framme eftersom jag inte haft lust att ta ner dem ännu. 
Allt ljus är välkommet när man bor långt ifrån gatlyktor och neonljus.
En ruta till ska jag virka ikväll. Eller två.