Månadsbokslut december

Årets sista månad är nu inskriven i historieboken och vad blev det av den?

Först och främst ritade jag. Att ha Maja på Näsets julkalender som inspiration var en riktig vitamininjektion och jag har haft många roliga timmar med papper och pennor. 

Några saker har lämnat stickorna, så som en Selbu Modern-mössa, en Höstvärme-sjal och ett par randiga sockor som är färdiga med inte fotograferade. 

Lite sytt blev det också under december, ett babynest, två små Sleeping bag pouch-förvaringar och en julstrumpa och lite julpynt.

Nu ser vi med tillförsikt fram emot 2016!

Välkomna till det nya kreativa året hos mig!

En sak som jag vet

En sak vet jag alldeles säkert och det är att en promenad ger energi och en promenad i skogen, om än väldigt kort, ger mer energi än en lång promenad på asfalterade vägar.

Jag har den stora lyckan att kunna gå en del av mina promenader i skogen och alldeles intill havet. Det är verkligen skönt för själen. Som att ta en mental dusch, rena sig från trivialiteter och vardagsgråhet och fylla kroppen med liv och lust. 

Idag har det varit ännu en solig dag men inte fullt så blåsig och betydligt kallare än de senaste dagarna. Nu lägger sig isen på skyddade ställen.  

Det är härligt att kunna tanka lite dagsljus också efter en tröttsam tid. 

Det sista jag gjorde innan jag gick in var att nypa av några kvistar blåbärsris. De ger föraningar om allt fint och bra som kommer tillsammans med ljuset. 

Luna är den av våra katter som helst, precis som jag, tillbringar så mycket tid som möjligt i utbygget. Jag tänker att det är ett väldigt gott tecken att hon trivs där lika bra som jag gör. 

Dagens ord är till en vän:

Våga hoppa. Du landar i blommor.

Arvet efter dig

Jojo Moyes bok Livet efter dig var en helt otrolig historia, väldigt fängslande och tårarna rann på kinderna flera gånger för att den var så sorglig men samtidigt så fantastiskt bra. Moyes hade inga planer på att skriva en uppföljare men till slut blev det en fortsättning på berättelsen om Louise Clarks liv och jag har sträckläst den! Det var så roligt att få följa med i Louise liv ytterligare en tid och även om man inte läst den första boken så innehåller den här boken, Arvet efter dig, en berättelse som är värd att läsa bara för sin egen skull.

Moyes blandar realism med sorg och komik, man både skrattar och gråter och känner igen. Louise får helt oväntat en tonåring på halsen, 16-åriga Lily står en dag utanför hennes dörr och ber om att få komma in och Louise kan inte stänga henne ute. Lily är på sätt och vis orsaken till en dramatisk olycka men i olyckan kan oväntad vänskap och kärlek dyka upp. Arvet efter dig är en bok om sorgbearbetning på olika sätt, men den är också en bok om att släppa taget och gå vidare. Den visar på vikten av att ta tillvara på tillfällen och öppna sitt hjärta för det som händer runt omkring. En härlig bok helt enkelt!

Härlig var också dagens promenad, visserligen i kraftig blåst men också i sol!

På bryggan stod ett par tofflor men jag kunde inte se någon badare. Det var nästan lite läskigt att de stod där, jag hoppas inte någon hoppat i utan bara glömt dem och att de står kvar trots den kraftiga vinden. 

Igår var havet grått och idag var det riktigt blått. Det kan verkligen skilja från en dag till en annan. 

Det var härligt att vända ansiktet mot solen en stund. Det ger verkligen god energi!

Skydda sig själv

Äntligen fanns det både tid, väder och ork för en långpromenad och trots att det blåser kraftigt här så var det skönt att vara ute en dryg timme.

Havet ser ganska lugnt ut på bild men det röt och dånade kraftigt. 

Blå Jungfrun låg där, alldeles blå vid horisonten. Det är skönt med saker som är konstanta.

Den lilla snö som kom igår morse regnade bort redan igår eftermiddag och allt är blött, var man än sätter fötterna.

Mina ritgrejer ligger fortfarande framme och de lockade mig att börja på något nytt. 

Teckningen hade kunnat fortsätta vara svart-vit men jag kunde inte motstå att färglägga den.

En strof från boken jag läser just nu fick bära bilden:

Ibland måste man skydda sig själv för att kunna gå vidare. 

Koftan växer sakta. Jag funderar på att repa upp en del av kroppen och göra den vidare men ärmarna måste bli klara först. En sak i taget.

Fullproppat

 Det sägs att det ska komma snö här i natt. Jag hoppas det gör det för jag tycker om känslan när jag vaknar på morgonen och tittar ut och världen har blivit vit. Ren och vit. Det är lugnande på något sätt och det känns så ombonad med snö som bäddar in allt. Den lilla flickan i mig älskar den där känslan.

Jag har fått frågan flera gånger om teckningarna jag visar är färglagda målarboksbilder. Det är de inte. Jag ritar själv, med tuschpennor i olika storlek och med färgpennor. Idag hade jag ingen särskild inspiration när jag satte mig med pennor och papper och när det är så funkar det bra för mig att upprepa motiv jag ritat tidigare. De växer alltid till något nytt, något eget. 

Det blir som en slags märkbok, inspiration och förslag att använda vid andra tillfällen. 

All julmat har gjord mig fullproppad och fullproppad blev teckningen. En typisk annandagsteckning kanske.

På stickfronten händer inte mycket just nu. Jag tar några varv på pågående stickningar men ingen verkar bli klar inom överskådlig tid och därför känns ingen riktigt rolig.

Lilla dot tog med sina hundar och åkte hem i dag. De var lite oroliga att hon skulle åka hem utan dem när hon packade bilen så de vågade inte släppa henne med blicken. 

Nu när de åkt hem tycker jag huset är tomt men jag vet några som tycker att det är härligt att kunna gå omkring utan att riskera att bli jagade eller utskällda.

Syskonen Bus.

God Jul

Har julafton och juldagen redan passerat? Jag har mest varit i köket känns det som och de senaste två dagarna har bara visslat förbi. 

På eftermiddagen idag gick vi ut en stund men det började regna stora tunga kalla droppar så vi vände hem igen. 

Det var stora regnmoln åt alla håll. 

Julen har firats i utbygget, ett perfekt rum med gott om plats att äta, spela spel, kela med hundar och katter och bara vara. 

Några varv har det emellanåt blivit på den pågående koftstickningen.  

Jag stickade randigt så länge det gröna nystanet räckte och det blev inte riktigt så långt som jag tänkt. När jag hämtade det tredje svarta nystanet hittade jag ett grönt till. Hm, nu är frågan om ärmarna ska få fler ränder. Alla dessa val...

Med katt så klart

Så var vi då framme vid tröskeln till julhelgen.

Jag har lite blandade känslor för stora högtider som den här, det finns en sida av dem som skaver och gör ont men det finns också delar som är mysiga och efterlängtade. Trasiga relationer kontra tindrande förväntansfulla ögon. Ibland känns det svårt att förhålla sig till det dubbla, det tveeggade och komplexa. Kan man ändå slappna av och släppa taget om krav och måsten så är det ändå ganska skönt med frid och stillhet. 

Jag fortsätter att tillbringa mycket tid i vårt fridfulla rum. 

I dag kom min julklapp till mig själv, nämligen tillskott till vår Jenny Nyströms-tomtesamling som svärmor byggt upp under många år.

En stor tomte, ca 25 cm hög, med katt, och en liten otålig förväntansfull flicka, också med katt! Så klart.

De är ljuvliga och det är så roligt att de byggt ut vår Jenny Nyström-familj.

I kategorin julfix har jag bakat en saffranskaka,  

gjort struvor som är godare än vad de är vackra och 

bakat fröknäcke. 

Janssons frestelse är också gjord och maken har kokat julskinka. Vi är inte redo för en vegetarisk jul än.

Morris har både hållit sig undan

och varit i händelsernas centrum. Faktum är att han försökt tjuvöppna den största julklappen, för naturligtvis tror han att den är till honom. 

Idag kom sista inspirationsbilden från Maja på Näset och hennes julkalender är slut. Det har varit riktigt roligt att rita med hennes idéer som utgångspunkt. 

Med en önskan om julefrid till er alla säger jag

God Jul!

Ledig - Check!

Jag har jobbat klart för i år! Och jag hann det jag behövde hinna innan jag loggade ut i eftermiddags. Så skönt!

Vi har massor att fixa med hemma men det blir jul oavsett om vi hunnit göra Janssons frestelse eller inte så jag började ledigheten med att rita. 

Nu är det bara en dag kvar på Maja på Näsets webbkurs och jag kommer sakna den men å andra sidan gläds jag över hur roligt det har varit att rita efter Majas tips. 

Vi har inte julfixat så mycket i huset vid havet men det vi har fixat har vi till stor del koncentrerat till utbygget.

Det är jättemysigt där nu och jag trivs så bra!

Under min sten

Äsch, vet ni vad, nu tar den här övertrötta överansträngda människan och kryper in under en sten, eller kanske in under en filt förresten. 

Eller så kanske jag förminskar mig och kryper ihop hos Luna uppe på klätterstolpen. Att förminska sig är inte särskilt svårt. 

Jag undrar vad andra roar sig med så här på Tomasdagskvällen? Julfixar? Själv har jag haft fullt upp; Det blev kanske tio varv på halsduken och så la jag en tvätt i maskinen. 

Min sorts julmys är det inte precis, däremot min verklighet. Det kommer bli jul ändå, i år igen, och bäst av allt är att mörkare än så här blir det inte! I morgon drar  vi oss sakta men säkert tillbaka till ljuset. Det blir bra det! Jag håller tummarna för många sorters ljus!