Månadsbokslut november

Vi har lyst upp november! Det har varit en riktigt bra månad med många ljusglimtar och strålande stunder. Så skönt!

Jag avslutar månaden med mina alldeles nya ljusstakar, mina fina glada busiga gubbar. 

Keramikern heter Åsa Olofsson, en tjej med en alldeles egen härlig stil.

Jag är säker på att mina tre gubbar kommer glädja mig och min familj i många år.

Duken de står på är det sista som blev klart under min egen lilla syhelg. 

Gubbarna och duken passar varandra perfekt.

Så var det månadsbokslutet då.

En Happy Moods-sjal, ett par myssockor till en bästis, en The Doodler-sjal och så ett par hemliga sockor som jag teststickat åt en duktig mönsterkonstruktör. Bild på sockorna kommer när mönstret släppts.

På sömnadsfronten har allt sytt blivit klart under sista helgen i november, två löpare, en kudde, en tunika och en klänning.

Ja, det blev ju en produktiv månad till slut.

Stort Tack och Kram till er som varit med och lyst upp november!

Jag tänker lotta ut några små upplysande saker till de som varit med. Jag återkommer om det.

Tack och adjö november, du har varit fin!

Första, och näst sista, ljuset

Syhelgen med mig själv råkade ut för ovälkommet besök idag för jag vaknade med huvudvärk, en envis malande huvudvärk som inte släppt på hela dagen, och den objudne gästen har gjort att allt gått långsamt och segt. Jag är tyvärr ganska van vid migrän och huvudvärk men det gör det inte lättare. Jag har ändå jobbat på med det jag så gärna ville göra och en klänning är sydd.

Tyget är en slinkig trikå med fint fall. 

Jag har inte orkat ta några bra bilder med varken den eller fjällrävstunikan på så det får jag göra en annan dag.

Jag tog i alla fall ett par bilder på duken jag gjorde klart igår.

Den ska ligga på bordet som ska stå i utbygget tänker jag mig. Nu pågår målning av fönsterfoder där så kanske, kanske blir det klart till jul. Jag hoppas det.

Lite lappteknik har jag också pysslat med idag. 

Den lilla restlöparen med tyger från nougattäcket är quiltad och kanten är snart fastsydd.

Det bästa med att ha syhelg med sig själv är att ingen tittar snett om man gör annat än att sy så idag stickade jag det sista på Westknits mysteriesjal The Doodler. 

Den är jättehäftig! Jag gillar verkligen fantasin i Westknits mönster. Det är ofta något alldeles oväntat dyker upp. Dessutom skriver han väldigt pedagogiska mönster vilket jag uppskattar. 

Idag är vi många som hjälps åt att lysa upp november, väldigt många.

Vi har två adventsljusstakar, en traditionell med kronljus och fönsterlav och en med svarta blockljus, fågelsand och kottar. Jag tycker om att ha ljus tända helst hela kvällarna och då är blockljus de bästa och de här köpte jag på Liljeholmens fabriksbod. Svarta var kanske inte mitt förstahandsval men de är ändå fina och de gör sig bra mot glasfatet de står på.

Bara en dag kvar i november att lysa upp! 

Flitens lampa

Min syhelg med mig själv har varit toppen så här långt! Mesta delen av dagen har jag varit i syrummet och tre saker har blivit klara.

Först äpplaängelkudden. 

Den är en riktig lyxvariant med vadderat fram- och bakstycke och blixtlås på baksidan. 

Inuti gömmer sig en överraskning. Kudden är inte vändbar men jag tycker att det är kul när något oväntat visar sig när man öppnar.

När kudden var klar så sydde jag en tunika i det läckra fjällrävstyget jag köpte för ett tag sedan.

Ett enkelt mönster jag ritat upp själv efter mina mått. Fickor i sidorna är ett måste. 

Bakstycket och ärmarna är enfärgat grå, det får ju inte bli för mycket av det goda.

Jag hoppas det blir så pass ljust i morgon så jag kan ta några bilder ute när jag har tunika på mig. 

Slutligen så har jag quiltat och kantat den stora löparen jag började på i slutet på oktober.

Det blev en väldigt lång avslutningsremsa att sy ner för hand men nu är den klar. 

Bilder på hela kommer i morgon.

Jag stack emellan med lite adventspyntande också, så nu har ljusstakarna fått göra stjärnan sällskap.

Härligt att lysa upp november så här!

Ser ni Morris förresten?

Ensam men ändå inte

Novembers sista fredag är snart passerad och jag har bestämt att jag ska ha syhelg med mig själv. Jag har tänkt så många helger att jag ska sy men när måstena är avklarade är orken slut och jag får låta bli att göra det jag tycker om och mår bra av. Den här helgen får inte innehålla så många måsten, inte mer än äta och sova, för nu vill jag göra det jag längtar efter.

Föresten så blommar min Clivia så otroligt fint just nu, den jag fick av min farmor för mer än 25 år sedan. Varje gång den blommar tänker jag på farmor och att hon finns med mig på något sätt. 

Syhelgen med mig själv tänkte jag ägna åt klädsömnad men några påbörjade quiltprojekt kanske också kan få några nya sömmar. 

Jag började lite lätt med att frihandsquilta äpplaängeln som ska bli kuddfodral.  

Nu är det i princip bara blixtlås och en kantremsa kvar på den. Nice!

Kontrollanten slet sig från sovstunden på soffan för att lägga sig på golvet under symaskinen. 

Han håller koll på mig och jag får nog tänka om, det är ju inte en syhelg helt för mig själv. Jag har ju sällskap! 

Det magiska ljuset

Ja men vi tar väl och lyser upp november lite! Till skillnad från gårdagens regntunga gråväder så har solen strålat idag. Direkt när jag kom hem efter jobbet gick jag ut på klipporna alldeles intill där vi bor och det var ändlöst vackert.

Alldeles alldeles underbart. 

Blå Jungfrun fick inte vara i fokus idag men jag är säker på att hon också njöt av novembersolen. 

Alla våra tre fyrbeningar följde med mig på den lilla promenaden. Luna busade, hoppade och sprang både före och efter mig. Hon älskar att gå på promenad. 

Vår mer stillsamma Minerva smög omkring och aktade sig noga för farligheter. Hon vill aldrig gå för långt hemifrån och går vi andra för långt springer hon antingen hem eller sitter kvar och väntar på oss. 

Morris är kungen, var han än är. Stolt och vacker. Och knasrolig.

Lycka.

Fyra-fem varv har mössan vuxit i kväll. Sakta, sakta. 

Dagens julpyntande är upphängning av stjärna. 

En pappstjärna som är inne på sin tredje eller fjärde säsong. Den håller nog inte mer så många fler men jag hoppas det för den är så fin.

Ljus med skugga

Jag undrar varför jag stickar en mössa i vitt och orange. Hur gick det till? Det är verkligen inte ett förstahandsval av färger för mig men själva stickningen är njutbar och det gillar jag. Ett par varv per kväll och den är snart klar. 

Dagens julfix blev att sätta samman några julstjärnor, lite mossa och några kottar i min finaste kruka från Resmo krukmakeri. 

Med ett julpynt om dagen så blir det nog lagom julmysigt. 

Dagens ljus får mina fina gröna lyktor stå för, de som ger så vackra skuggspel. Med regn och rusk ute är det faktiskt väldigt bra med några fladdrande lågor inomhus. Vi lyser ju upp november och är inne på slutspurten nu. Heja oss!

Ljusa idéer

En månad kvar till julafton och jag funderar allvarligt på att påbörja ett massivt julpyntande. 

Det började med den lilla tomten igår och idag har det blivit ett miniatyrarrangemang med en pytteväxt och två små julgranskulor.

Ja, ni märker ju hur massivt det här pyntandet kan bli. Två minisaker på två dagar...

Själva julhelgen är förknippad med stress på flera olika sätt men tiden fram till jul ska bli en mysig tid tänker jag. Mottot får bli: Make a december to remember! 

Bra idéer lyser upp! 

I stickhörnet är nu tre kilar på tredje ledtråden i Westknits mysteriestickning färdiga. Det ljusblå garnet räckte gott och väl till tre kilar men frågan är om det räcker till fyra. Förmodligen inte. Det är 580 maskor per varv nu.  

Mössan växer desto långsammare men vem har bråttom? 

Nu ska jag planera för A december to remember.

Lyktbärare

Åtta grader kallt i morse och sen sol hela dagen. Det får mig att känna både glädje och tacksamhet. Tänk att väder kan betyda så mycket! 

Ett katt som hoppar en i pappkasse och sitter stilla och ser märkvärdig ut betyder också mycket. 100% glädje liksom.  

Det är många år sedan jag orkade julpynta mer än bara lite grann. Idag hittade jag den här lille tomten när jag letade efter något helt annat. Han stod långt från sina tomtekompisar som står på vinden så han fick komma fram direkt. Han lyser vägen för mig nu. 

En vägvisare med lykta är bra grejer. 

Riktigt bra!

Solguld

Tänk så många dagar som solens strålar gjort våra dagar ljusa och fina i annars så mörka november. Det känns helt otroligt att kunna lägga den ena soliga dagen till den andra. 

Vi har haft några minusgrader men fortfarande ingen snö. Havet rörde sig inte ens segt och långsamt som det brukar göra på vintern så här är det fortfarande höst.

Vassen förvandlades till solguld en stund på eftermiddagen. Fint. 

Det blev tyvärr inget sytt alls den här helgen, jag hade varken tid eller ork idag när annat som behövde göras var gjort men som kompensation har jag lagt upp en ny stickning. 

Det här är den ljusaste november jag kan minnas. Det kan vara så att projektet med att tänka ljust hjälper. Och solen tycker att det är kul att kolla hur det går...