Månadsbokslut oktober och lite annat

Årets tionde månad är alldeles strax förbi och jag summerar att oktober varit mössornas och klänningarnas månad.

Fem mössor, ett par vantar, sex sittdynor till och ett par sockor. 

Tre trikåklänningar och ett blågult burskynke till lilla Lily, en söt birma, när hon representerat Sverige i kattutställning.

Sockorna är faktiskt värda några egna rader. 

Jag fick det stora nöjet att teststicka Dödergöks senaste sock-mönster Calle. Sockorna var väldigt roliga att sticka och de sitter superbra. Mönstret går att köpa på Ravelry. Riktiga lyxsockor!

Så här på oktobers sista dag har jag sytt med kviltarkompisarna. Ingenting jag gör blir färdigt men jag har ändå fått en hel del gjort. 

Först så sydde jag ett barntäcke av en tygpacke som legat i hyllan ett bra tag. 

Jag tror nog att den kan värma ett barn någon gång. 

Allt är klart utom att sy fast vadd och baksida. Avslutningskanten väntar. 

Jag hittade ett gammalt broderi som jag ritat och sytt upp för många år sedan. Nu är det inramat och klart för att bli ett kuddfodral. 

Även till kuddfodralet är avslutningskanten klar. 

Så klart.

Slutligen så började jag sy samman bleka Tilda-tyger. 

Sött som socker. 

Ja, det var oktober det. I morgon börjar Vi lyser upp november! Häng med då!

Quilting bee

Jag är på syträff och ska umgås med kviltare och symaskiner ganska många timmar den här helgen. Det är planen i alla fall. Ett riktigt quilting bee. 

Jag började med att sy bårder på nougatquilten. De blev i finaste färgen. 

Lite extra färg i den yttre bården blev det också. Hela toppen är klar och vadd är tillklippt. Nu saknas bara baksidestyg. 

Det blev lite rester kvar och för mig är rester väldigt inspirerande så jag sydde ihop dem. 

Jag tror det blir en löpare. 

Avslutningskant till båda projekten, hoppas jag, är klar. 

Min bordsgranne har laddat upp med godsaker om energinnivån skulle sjunka. 

De blå skumgrodorna är redan slut kan jag meddela. Det blir nog bra dagar det här!

Inför novemberprojektet

För er som känner mig eller har följt den här bloggen under en längre tid är det inte någon nyhet att jag hittar på eller ger mig i kast med större utmaningar då och då. 

Jag har text haft 31 olika klänningar på mig, en per dag i december 2011. Dressember hette det projektet och det hade deltagare från hela världen. Jag fick sy några klänningar efter hand eftersom jag inte hade 31 st när jag började. Nu har jag så många att det gott och väl räcker en månad.

Ett riktigt stort projekt var Regnbågsutmaningen som jag startade 2010 när jag fick för mig att sy 21 lapptäcken, tre i vardera färg i regnbågen. Det tog 4 år att genomföra projektet och under 2014 var min samling komplett. Det var några som hakade på och också sydde regnbågstäcken och de flesta finns samlade i en egen blogg, Regnbågsquiltar, och det kommer fortfarande in bilder där. Det lutar åt att mina 21 täcken kommer att ställas ut en helg under våren 2016 och det känns både spännande och roligt.

Mitt senaste projekt var Crochet mood blanket 2014 där jag virkade en ruta om dagen i ett helt år, varje ruta gjord i en färg som symboliserade min sinnesstämning dagen då rutan gjordes. Det tog en bra bit in i 2015 innan hela filten var monterad men det fick ta sin tid. Filten är stor och fantastisk och den gläder mig mycket.

Slutsatsen av de här tre projekten är kanske att jag är väldigt uthållig. När jag bestämmer mig, när jag verkligen vill, genomföra ett projekt så gör jag det. Till sista tråden är fäst, till sista dagen är avklarad eller till samlingen är komplett. 

Nu planerar jag ett litet novemberprojekt eftersom november är den mörkaste månaden och jag har svårt att hantera mörkret då det gör mig väldigt nedstämd. Det finns alltså bra skäl att göra november till något ljust. 

Vi lyser upp november

heter mitt lilla projekt och alla som vill är välkomna att bidra med allt som är ljust, varmt, kärleksfullt, vänskapligt, färgglatt och trevligt i november. Jag kommer både att blogga varje dag i november om det som gjort just den dagen lite ljusare samt att lägga upp bilder på Instagram med hashtaggen #ViLyserUppNovember. Använd den gärna! Mitt namn på Instagram är Anettemcl, sök på det eller på hashtaggen om du vill se vad jag, och förhoppningsvis andra, lyser upp med. Vi är säkert många som behöver utforska ljuset som trots allt finns i november.

Om det är fler som delar med sig av sina ljusa stunder i november kommer jag att lotta ut ett par ljusa paket.

Det här låter som ett enkelt projekt om man jämför med mina tidigare men det blir en rejäl utmaning för mig som mår dåligt av mörker men det ska gå!

Men det där projektet börjar inte förrän på söndag så idag är allt som vanligt.

Jag har stickat klart en mössa med både mönster och garn från Moods of colors. Starfall moods hat heter mönstret.

Det var alldeles för mörkt att ta en vettig bild på mössan när jag kom hem idag så därför blir det en ovettig bild. Mössan är jättefin men det får ni föreställa er. Garnet har en underbar lyster och färgerna är ungefär som på detaljbilden. Det blir nog en bättre bild en annan dag, när det är ljusare ute...

I en soffa nära mig har syskonkärleken blommat de senaste kvällarna. Minerva och Morris ligger och håller om varandra.

Luna får inte vara med men hon är med mig i stället. Bra katt!

Fyllnadsmaterial

Det sägs att livet är det som pågår medan vi är upptagna med annat. 

Ibland känns det verkligen så, att jag är så upptagen att jag inte kommer ihåg att det är det här som är livet. Att det jag gör är det som fyller mitt liv med innehåll. Idag har jag fyllt mitt liv med möten, protokoll och sammanställning av granskningskommentarer men också med massage, en promenad i eftermiddagssolen och en filmkväll med maken.  

Det var verkligen bra att jag kom ut medan det fortfarande var ljust. 

Lite meditativ slätstickning tillsammans med filmtittande var perfekt efter det. 

Vad ska vi fylla livet med i morgon?

Lägg upp, lägg upp

Det senaste året har jag varit stamkund hos min tandläkare med täta besök för både det ena och det andra men idag var, peppar peppar, det sista besöket i den här omgången. Jag är fortfarande öm efter dagens behandling men nu hoppas jag att det räcker med en årlig kontroll under många år framöver. Ja det hoppas jag verkligen!

För att fira lite så la jag upp till en ny sjal Happy moods med garn färgat och köpt från Moods of colors.

Garnet är supermjukt och har en vacker lyster. Nu gäller det att jag stickar fort för den här färgglada sjalen behövs nog i november.

Det blev en väldigt kort promenad idag. Det var riktigt kyligt i luften och nu får vi nog snart minusgrader även här.

Efter min lilla runda gick jag ut på bryggan och då var viken så här otroligt vacker.

När jag stod där på bryggan och tittade ut mot Blå Jungfrun så kände jag att jag har så mycket att vara tacksam för. Tänk att få vara en del av det här! Tänk att kunna njuta av tystnaden, av färgerna och av lugnet. Livet.

Batgirl - det är jag det

Denna soliga söndag har jag lyxat till det ordentligt, dels har jag varit ute och tankat solljus, dels har jag sytt.

Det finns så otroligt många fina och roliga trikåtyger just nu och när jag såg batgirl-tyget, designat av Leena Renko, så såg jag genast en klänning med raglanärm framför mig. Jag tänker att vuxna likväl som barn behöver kläder att bli glad av.

Bakstycke, ärmar och halsringning är sydda av svart eko-trikå. Jag har ritat upp mönstret själv, modifierat det lite sedan jag sydde stick-klänningen.

Fickor i sidorna var ett måste.

En klänning helt i min smak. Den passar perfekt så här års.

Så här års när inte varje dag är solig och full av gyllene löv.

En långpromenad mitt på dagen fick mig på gott humör, trots att huset är tomt på ungdomar och hundar igen. 

I rabatten blommar fortfarande några ringblommor. Åh vad de är fina! 

Nu är jag laddad för oktobers sista vecka och jag har tänkt ut en plan för att hantera november. Jag ska skriva mer om det en annan dag, för min plan för november kommer märkas här i bloggen. Kanske behöver fler än jag en plan för november.

Tack världen för en solig och fin dag!

Fudge och nougat

Dagar som den här när det aldrig blir ljust är det svårt att se världen i färg men när jag hittade en liten rumpa i en stam tyckte jag att det var ganska kul. Jag funderade på vad det var för en liten filur som satt där inne i stammen och visade upp bakdelen så där utan att generas. 

Kanske var det helt enkelt en liten rumpnisse.

En liten sväng i skogen är bra grejer. 

Havet låg alldeles spegelblankt och det var så tyst att man hörde sina egna tankar. 

Nova älskar att titta ut över havet. Hon går inte i men hon står där, länge, och funderar och njuter, precis som vi. 

Nova en skön böna, lite dämpad idag dock efter att ha satt i sig en påse fudge igår och sviterna efter det. Fudge för en liten hund är inget vidare och det fick hon lära sig den hårda vägen.

Sötnosen!

I syrummet har nu nougatblocken sytts samman. Nästa steg är ett par bårder. 

Den yttersta bården ska bli brun tänker jag mig men den innersta ska tillföra lite färg.

En rosa insida

Och så blev det fredag och mycket i världen är helt galet, oroväckande, skrämmande och förfärligt.

Det måste finnas tid för oro, tid för att kämpa och tid för att krypa in i skalet och ladda batterierna.

Insidan av mitt skal målade jag rosa idag. Ladda batterierna, fundera på långsamhet och njuta av solsken har varit dagens uppgift. 

Självklart har dagen guldkant får vår lille fyller 20 och är nu en ung man på tröskeln till vuxenlivet. Han är hemma över helgen och han och jag har hängt i soffan och tittat på film tillsammans. Hur mysigt som helst. Sånt ryms mycket väl inne i mitt skal och är verkligen ett bra sätt att komma ikapp sig själv en aning och bygga drömmar för framtiden.

Ute har det varit magiskt vackert, som om vädret och naturen vill hjälpa till. 

Att skydda, omhulda, göra oss snälla och kärleksfulla. 

Vi behöver så mycket omtanke och kärlek, hur ska vi annars klara oss när det finns så mycket hat och egoism?

Privilegium

Jodå, nougatquilten artar sig. Det ligger en bunt färdiga block och väntar på nästa steg i utvecklingen.

Som alltid när man har en idé om det färdiga resultatet så är det spännande att se om resultatet blir som man tänkt. Ibland händer det men långt ifrån alltid. Det är inte ovanligt att verkligheten blir bättre än man kunnat föreställa sig.

Är det inte så i andra sammanhang också? Att verkligheten kan ta vägar och det kan uppstå möjligheter som man inte kunnat föreställa sig? Möjligheterna och variationerna är så många och så olika att vår fantasi faktiskt måste se sig besegrad. Speciellt när man tycker att gropen man sitter i är oändligt djup och mörkret är mörkare än svart och vägarna ut är omöjliga att uppbringa, då kan det ändå saker hända som inte den mest påhittiga optimist kunnat tänka sig. Möjligheterna är oändliga, hur svårt det än kan vara att förlita sig på det.

Möjligheterna är minst lika variationsrika som sceneriet i viken. 

Vägarna fram är minst lika många som färgerna på ett löv under dess livscykel.

Det jobbiga, motiga, mörka eller svåra kanske är ett steg mot något nytt, roligt, spännande och otroligt viktigt. Så kan det vara, ja, varför skulle det inte vara så? Ingen resa är den andra lik men alla leder framåt. Det är den enda riktningen som finns.

Ett par som inte funderar så mycket utan bara förlitar sig på att allt blir som det ska är Morris och Minerva. 

När jag går ner mot bryggan och spejar ut över havet så spejar de med mig. 

Jag vet inte vad de spanar på men de spanar tillsammans med mig och det är det viktigaste. Jag får vara en i deras flock och vi gör saker tillsammans. Det är ett privilegium tycker jag.