Månadsbokslut maj

Maj - snart är du ett minne blott.

Jag funderar på vad jag tar med mig från maj och konstaterar att jag inte sytt något alls den här månaden men lite stickat och virkat har blivit klart.

Det mesta av min energi har lagts på jobbgrejer men lite småpyssel har jag stoppat in här och där.

På vift har jag också varit och 58 promenerade km kom jag upp i trots vurpan där jag gjorde illa ena benet. Det är jag riktigt nöjd med.

Det senast färdigstickade är en kofta. Den är stickad med en tråd Drops Cotton viscose och en tråd Sandnes minialpakka på stickor 3,5 mm. Jag har stickat fritt uppifrån och ner. 

Färgen är hopplöst svår att fånga på bild. Den är lite mer jadegrön än turkos. 

Knapparna fanns i min samling. Det känns så bra att använda det som finns hemma och slippa köpa nytt. 

Ännu ett stort projekt är klart och ännu en månad är slut. Nu springer vi över till juni och hoppas på lite mer sol och lite mindre blåst.

Kalaspyssel

Den här månaden går inte till historien som den varmaste och soligaste maj-månaden i mitt liv och idag har regnet öst ner i stora mängder. Det gjorde egentligen inte så mycket för jag satte mig i bilen och körde till Vimmerby.

Ingrid på Husqvarnabutiken hade kalas i den nya butikslokalen och hon hade förberett ett par pyssel och jag gjorde båda. Dels ett supersött armband, 

dels ett knappigt halsband. Båda signalerar tydligt vad bäraren gillar. Bra grejer!

Naturligtvis regnade det även när jag körde hem igen

men ikväll tittade solen fram en liten stund och

åstadkom en riktigt fin regnbåge. Nu har maj bara en dag på sig att visa sig från sin bästa sida.

Koko

Vi har en envis gök utanför fönstret. Han koko-ar hela tiden och håller på att göra mig galen. Lika roligt som det är att höra göken första gången på våren, lika jobbigt är det att höra hans tjatiga lockrop när han inte hittar någon flamma.

 Så, han är ensam och jag är trött och tom.

Sådär tom som man känner sig efter att ha slutfört ett stort uppdrag vilket jag gjort den här veckan.

Mitt i den där tomhetskänslan fick jag syn på en sjal jag stickade för ett par år sedan. Jag har aldrig använt den eftersom den inte blev som jag tänkt mig trots att garnet är underbart mjukt.

Nu är den upprepad och garnet kan bli något annat. Något bättre.

Juni månads göra-klart-projekt är dock inte att sticka något nytt av det gröna garnet utan att avsluta en randig tröja i orange-rost-rött. 

Fast jag hinner göra lite till innan maj är slut.

Morris hälsar att det funkat att sluta med den ena starka medicinen. Det är nu en vecka sedan vi slutade med den och han har inte börjat halta igen. Hurra! Ny röntgen om tre veckor och då måste det synas på bilderna att skadan är på väg att läka ordentligt. 

Min gos- och knaskatt!

Kan vi bara få tyst på göken så blir det en skön helg!

Borta bra och allt det där

Nu är jag hemma igen efter några mycket intensiva dagar i Växjö. För första gången har jag sett en liten den av Teleborgs slott på insidan. Man kan bo på slottet men det gick fint att sova i en av grindstugorna som jag gjorde, och så slapp jag få besök av slottsspöket som säkert smyger omkring.

Första morgonen satt jag i det här vackra burspråket och åt frukost. Det var magiskt.

I slottsträdgården, som jag såg mer av än insidan på slottet, var det färgglatt och fint. 

Det var det ju förstås inomhus också. 

Det fanns flera vackra blomsterarrangemang.

Jag hann med en liten promenad i slottsparken varje morgon och varje kväll. Alltid lika rofyllt. 

Mellan slottet och grindstugorna är det en liten allé. Jag älskar alléer! 

Nu har jag inga mer inplanerade resor till Växjö men det kommer säkert tillfällen. Ska du till Växjö eller passera - stanna till en stund vid slottet, det är värt det!

Nu är jag som sagt hemma igen och jag kände mig efterlängtad.

Minerva inspekterade genast vad jag sysslat med på lediga stunder.

Morris kröp upp och la sig på mina papper för att förvissa sig om att jag inte skulle ta dem och åka iväg igen.

Lilla Luna, hon som inte är en knäkatt, kröp tätt intill mig i soffan och somnade. 

Familjen hade saknat mig och så jag tror bestämt att den här också gjorde det... 

Nu är Lottan lycklig igen, tack och lov.

Attacksomna

Just nu är jag så trött så jag kan attacksomna när som helst och i brist på ork att skriva kommer här några bilder av sånt som förgyllt en tuff arbetsdag. 

Det är liksom fantastiskt här. 

Godnatt!

Pausprojekt

Ikväll tittar jag inte ut över havet som jag brukar. Ikväll bor jag intill en sjö.

 Det är fint det också. 

Några få varv har jag virkat på min nu-måste-jag-ta-en-paus-sjal. 

Den borde nog ha varit lite större för några pauser till hade inte skadat. Jag ska försöka bättra mig i morgon!

Använda energin

Det är mycket som surrar i mitt huvud och inte ens den lugna viken får mig att komma till ro. Framtid, dåtid och nuet spelas upp i en enda röra. Jag tänker som så ofta att det blir bättre sen. Det blir det. På något sätt. Kanske inte som man planerat men på något sätt. Det är bra. 

I rastlöshetens energistinna läge gjorde jag klart knäppkanten på den jadegröna koftan och sydde fast knappar. 

Den här koftan känns kompakt, som om den skulle vara ganska vindtät. Det återstår att se. Eller snarare känna. 

Oavsett om koftan är kompakt eller inte så är den klar! Eller klar och klar, den ska ju fotograferas ordentligt också men det får bli en annan dag. 

Som en katt

Vilken fantastisk dag vi haft! Strålande sol och 18 grader varmt. Bara 6 grader i vattnet men ändå...

Alldeles innan Eurovision-festen drog igång njöt vi av det vackra kvällsljuset. Nu sitter vi i tv-soffan och hissar och dissar men alla är inte så intresserade.

Syster och bror hejar på Måns för att han heter som en katt, i övrigt ligger de lågt. Helt platt faktiskt. 

Mellan uppsatsläsandet ute i solen idag har jag stickat provlappar. En i tweed och

en i bomull/viscos/lin.

Bra att ha provlapparna gjorda när jag någongång i framtiden lägger upp till en ny tröja eller kofta.

En tysk båt övernattar i viken. De har valt en bra plats. 

Hjärnan alltså!

Just nu finns inte mycket tid för handarbete men desto mer tid för läsande och skrivande. Nästa vecka ska mitt skrivarbete nagelfaras och de ska bli skönt när det är över. Det är jobbrelaterat men mycket mer än så, för det är också ett bevis för mig själv att hjärnan fungerar ganska bra igen efter några tuffa år. 

Min hjärna är allt rätt bra, stor och rymlig inuti och efter utmattningskraschen,där stort kaos uppstod, är det mesta uppstädat och insorterat på sin plats igen även om det är känsligt med intryck och så. Hjärnor är verkligen helt otroliga! 

På eftermiddagen gick jag min 3,8 km-runda och det gjorde inte ont! Så otroligt skönt! Nu gäller det bara att inte ta i för mycket så värken kommer tillbaka. Bra kropp som läker sig själv, även om det inte alltid går så fort som hjärnan vill.

 Men vem har sagt att hjärnan ska bestämma allt?!

Nej, de här två vill också bestämma lite och de hälsar att det är sovdax! Godnatt!

Doften av syren

Just nu kretsar mycket kring vår lille kattkille och tyvärr är han ju stammis på veterinärstationen där vi varit i eftermiddag igen.

Tyvärr har hans skada inte alls läkt så bra som vi hoppats.

Vi tar en dag i taget och myser så mycket det går. Näsmassage är Morris specialitet. Sådan matte sådan katt...

Ännu en vacker kväll i huset vid havet.

Känner ni doften?