Hela regnbågen

Här är den nu! Helt komplett med alla sina 21 quiltar sydda under fyra års tid.

Jag är så nöjd med att ha genomfört idén jag fick hösten 2010. Nu längtar jag efter att sy i helt andra färger, rosa, brunt och grått och blanda friskt från hela paletten.

Dagens ruta är lite höstig

och färgerna i viken helt nya.

Lila den tredje och havet

Här kommer den allra sista quilten i regnbågsserien.

En batikquilt i mönstret som kallas Pandoras box.

Färger som känns omöjliga tillsammans fungerar på något mirakulöst sätt tillsammans om de är i batik.

Efter några månader i huset vid havet fascineras jag fortfarande av utsikten, alla färger, himlens mönster och vattnets alla varianter.

Två bilder med magiskt ljus strax innan skymning tagna i måndags.

Igår var det en randig morgonhimmel.

Idag var morgonhimlen stilla och glödande. 

Ikväll var allt färgat i ljuva pasteller. 

Så trots att motivet är detsamma så liknar ingen vy någon annan. Naturen är fantastisk!

Dagens ruta är full av tacksamhet. 

Jag har fått en otroligt fin gåva av en för mig helt okänd person men det ska jag berätta mer om en annan dag. Tacksamhet är verkligen dagens känsla.

Det andra lila

Så här i nästan skymning tog jag med det största av de tre lila täckena ut på berget för att ta några bilder. Både Luna och Minerva kunde tänka sig att följa med och vara fotomodeller.

Luna gick direkt fram till täcket men innan jag hann knäppa första kortet var hon redan på väg till något annat mer spännande.

Minerva ställde sig så fint bredvid täcket men mot det grå berget syntes hon nästan inte. 

Mönster till min 20:e quilt finns i boken In love with squares and rectangles av Amy Walsh och Janine Burke. Jag har som vanligt inte följt mönstret helt men på ett ungefär.  

Baksidan är ett batikfärgat bomullstyg som passade perfekt i färgerna. 

Minerva som är lite rädd av sig gick med uppburrad svans hela tiden vi var ute, i fall det skulle komma ogärningsmän eller så. 

Luna däremot älskar att vara ute på upptäcksfärd. 

En lång stund smög hon runt täcket.

Det gjorde jag med.

Dagens ruta är lugn. Lugn därför att jag orkar vara mer än så.

Nu ska jag rita lite!

Först av de lila

Här kommer en bildkavalkad på det första av tre lila täcken.

Det här är mitt 19e täcke i regnbågsserien!

Ett mönster som liknar det här finns i boken In love with squares and rectangles av Amy Walsh och Janine Burke. 

Min utmaning var att sy tre täcken i vardera färg i regnbågen. Jag började i november 2010 och nu, fyra år senare har jag 21 quiltar i min ägo.  

Just det här täcket var ett nöje att sy, så roligt med den fria formen och att blanda vilt av de lila tyger jag samlat på mig genom åren. 

Just det här täcket påbörjades i oktober för ett år sedan, i somras sydde jag klart toppen och för en vecka sedan bestämde jag mig för att göra det klart och då gick det undan. 

Nu när dagarna känns korta är det bäst att skynda sig ut innan mörkret faller. 

Jag hann!

Dagens ruta är lite mer optimistisk än de varit de senaste dagarna.

Jag håller mina tummar för att det får vara så ett tag nu. För andra och för mig.

Skickar alldeles särskilt en kram till K som jag hade en trevlig pratstund med idag. 

En havsblå lagd till alla andra

Idag har det blivit en lugn och stilla hemmadag, precis vad jag behövde. Oktober sjunger onekligen på sista versen men fortfarande har vi haft det varmt med nästan 15 grader idag. Tänk om november också kan överraska på ett positivt sätt? Jag hoppas på det! Trots alltför tidigt mörka kvällar. 

Dagens ruta är lugnt havsblå.

 Helt galet är det men nu är de 300! En om dagen i 300 dagar! Det hade jag aldrig kunnat tänka mig när jag började i januari. 

Finfina högar där rutorna fortfarande ligger i den ordning jag gjort dem. Montering tänker jag inte på än. 

Fjärde delen i Guillous serie om bröderna Lauritsen är nu färdiglyssnad. Jag har verkligen tyckt om de här böckerna, alla fyra.

 Att inte vilja se var på sätt och vis hemskast eftersom den utspelar sig under andra världskriget men den är ändå inte någon krigsskildring. En familj innehåller många olika livsöden och alla har sin plats i den här romansviten. Enkelt, fängslande och så är Tomas Bolme en riktigt bra uppläsare. Helt klart värt alla timmarna. 

Ute var det vackert innan skymningen blev för tät. Jag gillar inte skymning och jag gillar inte mörker men den där stunden innan, när himlen är skär, den är fin. 

Resdag

Ett pennskrin svänger man ihop på en liten stund och med ett pennskrin avslutades helgen på platsen med det vackra namnet. 

Hemfärden tog tid med ett rejält stopp hos lilla dot och dessutom ett sjukbesök. På de sista två milen hem var det två, två!, trafikolyckor. Det är en väldigt olycksdrabbad väg. Man borde kanske stanna hemma och inte ge sig ut på den där vägen. Usch. 

Dagens ruta är, som alltför många andra den senaste tiden, lite bekymrad. 

Tur att de här två livar upp lite. 

Systrarna bus. 

Nya marker

Om man har samlat på sig en hel hög lapptäckstoppar och på några dagar quiltar tre stycken så finns det plötsligt väldigt många meter kantremsa att sy fast för hand.

Alldeles väldigt många meter.

Det går långsamt framåt, särskilt som superinspirerande Lotta har dragit in mig i att leka med färg, papper, kritor och en massa annat kul. 

Kreativiteten flödar! 

Det är så bra eftersom det finns andra saker att oroa sig för och oroa sig lönar inte mycket till.

Dagens ruta. Och dagens konstverk. Dagens lust.

Fredagsfunderingar

Var bor melankolin? Kan den bo längs vägen, i ett träd eller en röd lada med vackra fönster?

Var finns lyckan? Finns den i tre vackra kastanjer upplockade från marken en grå höstdag? 

Vad gömmer sig i ett fönster där regnet strilar på utsidan och pelargonen söker efter ljuset på insidan? Glädjen? 

Dagens ruta är full av funderingar. Funderingar på sådant som är och sådant som inte är, om empati och förmågor, och sådant som kan ändras och sådant som inte kan påverkas.

En vanlig fast ovanlig fredag.