Visit Vadstena

Nu har vi snart vunnit! Vunnit över mörka, långa och tröttsamma november. Hurra!

Denna sista novemberdag gjorde vi en snabbvisit i Vadstena. Det var julmarknad på slottet.

Vi kom ganska tidigt och tog oss över vallgraven innan vindbryggan hissades upp.

Direkt så hamnade vi nere i källarhålorna. Bäst att jobba sig nerifrån och uppåt liksom. 

Redan vid marsipan och tryffel var taket högre. 

Uppe i slottet satt ett par och knypplade. Så härligt! Det är så oerhört länge sedan jag höll i knyppelpinnar men jag kan fortfarande känna känslan när man har knyppelflyt i händerna. 

Halmslöjden var både traditionell och modern. Vackrast var hästarna med vilda manar. 

Linnekläder och vackra smycken gjorde sig fint i slottsmiljön. 

På borggården var bockarna samlade. 

Efter en efterlängtad lunch inne i Vadstena gick vi till klosterkyrkan. 

En imponerande byggnad.

Vilken rymd, vilken akustik. 

Den vackra ljuskransen står i Mariakapellet. 

Bokstavsmodet har nått ända in i kyrkan. Stenbudskap - vackert, viktigt och värdefullt. 

En härlig dag i vackra Vadstena.

Samma men olika

Om jag kunde förstå varför resande gör mig så trött. Oavsett hur jag reser, oavsett hur gott om tid jag har på mig så blir jag megasuperjättetrött efteråt. Själva resandet har jag ingenting emot och det finns ofta mycket att se och gott om tid att fundera, som idag när jag fick stanna många gånger för att fota en himmel i förändring.

Samma himmel fastän jag rörde mig. Samma himmel med många utseenden.

Randiga sockan växer. Tänkte mig en istickad häl så jag har stickat in en tråd för att göra hälen senare och har precis börjat på resåren. 

Jag tycker fortfarande garnet är kul!

Admiralsskydd

Tjänsteresedax igen. Det som tidigare var vardagsmat känns lite ovant på något sätt. Sällskapet ikväll är en admiral, Admiral R Druck och det självrandande garnet gör mig oväntat glad.  

Jag stickar på strumpstickornas Rolls Royce, Karbonz från Knit pro, nr 2.25, och det är bara nöjsamt. 

Från hotellfönstret spejar jag ut över staden. 

På hustaket intill gick en man av och an en lång stund. Undrar vad han gjorde...

Allt för snabbt föll mörkret men mitt i stan blir det aldrig mörkt på samma sätt som hemma. 

En lugn och stillsam kväll alltså men jag känner mig lite iakttagen från ögat på väggen. 

Nåja, när jag släcker så kan ögat försöka se något! Jag har en admiral med mig. Känns tryggt. 

Värmare

Undrar hur många mössor jag stickt i höst? Jag har tappat räkningen för länge sedan. Den senaste i raden är ännu en Mimi Clochette i Madeline Tosh Mo. En likadan som jag gjort tidigare men den här ska inte stanna hos mig utan flytta hem till Carina - om hon kan ha den.

Kanske har Carina några egna gamla knappar att pynta med. Det vore roligt.

Idag har det varit kallt här på Smålandskusten.

Jag frös när jag kom hem, frös så jag hoppade (okej, inte bara för att det var kallt utan för att jag var trött också). 

Men jag blev snabbt varm och till och med lite piggare av att sitta framför brasan en stund.

Så skönt!

Ljusterapi i miniformat

När man jobbar dagens nästan alla ljusa timmar så gäller det att passa på att vara ute den korta stund man kan. Jag passade på att åka en omväg på hemvägen, inte en genväg utan en senväg. Det var värt varje minut att få tanka lite ljus och vackra miljöer innan solen gick ner.

Lite småkyligt på nollan sådär men det blåste inte.

Även om man står på skuggsidan så kan man njuta av ljuset. 

Glad av sol blir jag, speciellt sol i november! 

Visst är det vackert med gärdesgårdar!

Jag är så lyckligt lottad som har så fina miljöer omkring mig.

Hemma efter min lilla runda så mumlar jag - Jag har ingenting att göra... och blänger lite på garnröran.

Nähä, jag får väl börja på en ny stickning då!

Nu är det trångt i soffan igen...

November som bäst

Man kan nästan inte tro att det bara är en vecka kvar till advent när det är så vackert och soligt ute.

Med en himmel som är så blå, så blå och marker som är vårligt gröna.

Hemma hos mig tar Pop spots-sjalen upp mer än hela soffbordet.

Många, många uddspetsar ska stickas och jag har mer än hälften kvar.

Under tiden drömmer jag om glass-randiga sockor och tunna bouclésaker.

Finaste stället

Kampen mot novembermörkret pågår för fullt och idag har jag och finaste K varit på utflykt för att visa för oss själva att även den mörkaste dag kan göras ljus och klar. 

Vi började med Calletex i Örebro. De har alla sorters tyger och alla sorters sybehör. 

Fest, dans och showtygerna är så läckra men för min del räcker det att titta, klappa lite och le åt färgprakten. 

Det som fick följa med hem var lite prickig trikå. Förstås. 

Efter tyg så siktade vi på garn. Ateljé Norrgården och Ostbiten i Granhammar. En pärla i världen!

Det är så fint, så varmt och snällt där att man blir alldeles lycklig!

Att välja något bland alla skatter är svårt. Svårt och roligt. 

Glädje i varje vrå!

Att få träffa underbara Karin och Ulrika är den bästa av bonusar! De gör den mörkaste dag ljuvligt ljus med sina leenden och glada skratt. 

Vilken rolig dag! 

Tur och turligt

Jag tog en tur idag. Åkte genom grått landskap. Både tråkigt och vackert. 

Turen tog mig till garn!

Nu blir det en lila mössa till en kär vän. Härliga turliga fredag!

Uppförsbacke grande

Alla dessa uppförsbackar!

Motigt är vad det är med motlut. Tungt också.

Fick maken att ta ett par bilder på mina knallrosa halvvantar. Färgen vill verkligen inte vara med på bild men den är klart lysande en dag som denna när det aldrig ljusnat.

De är virkade i Colinette Jitterbug, färgen Rio, med virknål nr 3 mm. Jag utgick från min egen beskrivning och virkade över 40 maskor. 

Garnet är rester från min sjal och tillsammans blir det perfekt match med min svarta vinterjacka.

Lite nedförsbacke i morgon? Ja tack.

Problemlösning

Garnet räckte inte...

Fast det var bara 20-25 maskor kvar att sticka så garnet räckte längre än jag vågade hoppas. Lösningen på det lilla problemet blev att helt enkelt låta bli att sticka de sista maskorna på det varvet, lyfta över dem till vänster sticka och börja på spetskanten i stället. Det gick alldeles utmärkt och kommer inte att synas på sjalen. 

Spetsuddarna stickas en i taget. 

Just nu ser arbetet ut som en tupp.

På tal om tuppar, i morse såg himlen ut att vara i två delar. Ljust på ena sidan och mörkt på den andra.

Kuckeliku!