På biografen visas nu...

I flera dagar har jag varit ledsen. Ledsen så där i största allmänhet. Jag vet att många sådana känslor är en konsekvens av utmattningen men det är inte roligare eller lättare att bära känslorna för det.

Jag tänker: om vi tittar på sorgen och rädslan som om det vore en film så kan vi fnissa lite åt hur dåligt den är konstruerad och hur löjliga specialeffekterna är medan vi stoppar munnen full av popcorn och spiller lite läsk på golvet så det klibbar under fötterna. Vi kan mysa lite i mörkret framför bioduken för vi vet att när vi lämnar lokalen så kommer vi ut i verkligheten, ut i ljuset.

Då skulle sorgen och rädslan och deras kusiner ha sin tid. De skulle ha sin plats där på bioduken och vi kan titta på dem när vi vill men inte hela tiden.

Ja, så där kan jag tänka ibland. Sortera upp känslorna lite. 

Känslan jag får när jag tittar och doftar på vackra blommor sätter jag aldrig i ett stängt rum för den känslan vill jag alltid ha nära till. Njutbara blommor är glädje även när de, som rosen och pelargonen ovan, är alldeles våta av flera dagars regnande.

För övrigt så stickar jag vidare på spetskoftan.

Jag börjar få lite kläm på mönstret och det är så fint.

Just nu sitter stickningen på en för kort sticka så jag kan inte kolla om storleken verkar okej men jag hoppas och stickar vidare en stund till. Bra terapi sådana här dagar.

Håller mig vaken

Det är rena sovstugan hos oss. Sonen sov hela förmiddagen och maken somnade på soffan framför tvn. Själv är jag vaken men i takt med att regnet vräker ner så gäspar jag en och annan gång. Tur att jag har börjat en ny, klurig och rolig kofta!

Mönstret hittade jag i en för mig ny tidning, Yarnwise. 

Det ska bli spännande att se hur mönstret är och om mitt garnval fungerar.   

Sugar Maple i sin helhet

Hur kan det vara gråtråkigt väder när det är över 20 grader ute? Det är precis vad det är i alla fall, nästan mörkt mitt på dagen och luftfuktigheten är så hög att man kan ta på den. Trist.

Desto roligare är det att jag nu gjort de sista varven på Sugar Maple-tröjan! 

Nöjsam stickning rätt igenom!

Mönstret kan köpas via Ravelry. Jag köpte garn och mönster från Carina Spencer.

Jag är inte i läge för fotomodellande idag, trött och vissen som jag är, men tröjan passar perfekt.

Garnet är alldeles, alldeles underbart!

N - T - H

Vi har varit på semester några dagar men schemalagda blogginlägg har dykt upp här för jag ville att trogna bloggläsare skulle ha något att läsa medan jag gjorde annat. Det är så fiffigt med teknik ibland, eller hur?

Vår lilla semestertripp var tänkt som något spännande och skön avkoppling. Ibland blir det inte som man tänkt sig för ofta blir det bättre men andra gånger blir det inte det. Vi har sett mycket fint och ätit gott men faktum är att jag är tröttare nu än innan vi åkte och det var ju verkligen inte avsikten.

Vi var bland annat i en fantastisk botanisk trädgård och eftersom jag är fascinerad av strukturer så letar jag efter sådana att inspireras av vid skapande.

Tänk så variationsrik naturen är! 

Fulländad är den också. 

De som gick före mig räknade bladen på den här men jag blev yr av att försöka. 

Högre ambitioner? 

Narturlig ömsinthet.

På tal om det - i hur många ord kommer konsonanterna n-t-h efter varandra? Sånt kan man fundera på om man inte har annat för sig. Och vad ömsinthet är och hur den kan visas kan man också ägna en tanke eller två.

Jag är så trött och tom så jag inte gjort ett dugg mer än att fundera lite idag. Försökte sticka men tröttnade efter ett par varv - trots att jag så gärna vill ha Sugar Maple-tröjan klar.

Snart nog. Ja, snart nog är den det för snart orkar jag.

Sugar Maple steg för steg

Ibland blir det kärlek vid första ögonkastet och även om materialsatsen var hemskt dyr så bestämde jag mig för att handla.

Sugar Maple från Carina Spencer. Garnet heter Tasty och är handfärgat efter önskemål och storlek. Min färg heter Mon petit chou. Stickor 3,5 mm. 

Att sticka med det här garnet är så ljuvligt att det är svårt att beskriva, det stickar sig nästan självt.

Trots den enkla modellen med enbart slätstickning så har det varit nöjsamt hela tiden.

Det var så roligt att se färgövergången från grönt till lila.

Nu är den nästan klar, bara lite i nederkanten kvar.

Wiihoo!

Knepig vinkel

En liten nätt sommarjacka, eller en innejacka att ha på jobbet. Ja, så tänkte jag när jag valde tyg och mönster. Jag ville också ha ett broderi på ryggen, lite off center sådär. Ett enfärgat motiv från Pfaffs Dimensional flora fick det bli.

Mönstret till jackan är från Inspiration magazine men tyvärr så var beskrivningen inte så värst bra, eller så fattade jag bara inte, så jag gjorde som jag tyckte var bäst och ändrade efter eget tycke och smak. 

Framstyckena är lite kortare än bakstycket. 

Broderiet är gjort med Madeiras rayontråd.  

Kul men lite knepig isättning av ärmarna. Att sy i rät vinkel hade jag inte klarat om jag inte sytt lapptäcken med isättssömmar.

Sprund och bakstycke är skodda med lite mönstrat bomullstyg. 

Det finns ett mörkare lila tyg i affären som passar bra till det här. Kanske skulle sy en klänning att ha till...

Puffa till det

Pfaff har gett ut ett nytt broderiset, broderier med lite tredimensionell effekt. Jag har inte testat Puffy tidigare men nu är det dax och ni får följa med på resan.

Dimensional flora heter broderierna och jag testar det som finns på utsidan av förpackningen.

Först syr man ut själva motivet och jag tog jeanstyg och valde två olika blåa trådar. Jag tycker om när broderierna är ton i ton med tyget och väljer gärna det. 

Lite större kontrast mellan tyg och tråd hade abslolut fungerat men jag ville som sagt ha ton i ton. Nästa steg är att ta Puffy foam, 3 mm tjock, i en färg så nära trådfärgen som möjligt.

Jag fick klippa och pussla lite för att få puffy på alla delar som skulle fyllas då mitt puffyark var lite mindre än broderiet.

När puffyn är på plats börjar broderiet med att sy små "krokar" där bågarna i mönstret senare ska vara. Detta håller puffyn på plats. Och direkt när det är gjort börjar satinsöm på varje "krok".

Jag hade tur som en tok att tråden räckte. Det gick åt mer än jag trodde men satinsömmen är tät så det drar tråd. Jag hade en påbörjad trådrulle så jag vet inte riktigt hur mycket som gick åt till det här broderiet.

Slutligen lossas överbliven puffy och broderiet är klart, tredimensionellt och läckert. 

Jag har mina planer för den här biten men nu tar jag rast och vila. Måste ju spara lite på det roliga. 

Sömnlös?

Ibland är det svårt att sova på nätterna. Helt omöjligt faktiskt, fastän man försöker på alla sätt och vis men när man vänt på täcket, bytt kudde, druckit vatten, gått en runda i mörka huset och till och med lagt sig i gästsängen och ändå inte somnat så är det lika bra att ge upp. Häromnatten så tände jag lampan efter just alla de där försöken och läste Kockskola för ensamma hjärtan av Marita Conlon-McKenna. Jag har läst alla hennes vuxenböcker som är översatta till svenska och nu känner jag hennes språk väl och handlingen är tämligen förutsägbar men det är perfekt i-stället-för-sömn-läsning. De funkar så klart bra att läsa annars också, för de ger ro och liksom vaggar en lite stilla med sina kärleksfulla personbeskrivningar och underbara irländska miljöer. Trots att jag aldrig varit på Irland så har jag genom böcker, bland annat Maritas och Ian Sansoms, gjort mig en bild av både landsbygd och stad. Det känns nästan som hemma.

Kockskolan handlar om Alice som, för att kunna betala huset som hon bor kvar i efter att maken lämnat henne för en yngre kvinna, börjar hålla matlagningskurser hemma i köket. Hennes och hennes elevers liv vävs samman och boken är full av relationer, möten och så förstås beskrivningar av fläskfilémedaljonger med cidersås, Maryland-krabbkakor, marulk, salsa och härliga körsbärspajer. Ja, man blir allt lite hungrig av att läsa den men också inspirerad. Kanske blir det laxmousse, lammgryta och päronkaka med mandeltäcke till middag någon dag...

Vackra Västervik vid vattnet

Västervik är verkligen en sommarstad. Lika fin på vintern men på sommaren händer något.

Jag tror det har att göra med alla rosor som blommar på trottoarerna.

Den ena vackrare än den andra. 

Och det har definitivt något att göra med havet. Havet som blommar upp i sommartid.  

Att sitta på en av alla uterestauranger vid vattnet en varm och skön sommarkväll - det är livskvalitet det.

Och att lukta på blommorna.

Han finns, jag vet det

Flera sidor in i boken tänkte jag om och om igen - Är det här verkligen roligt? Jag har ju träffat honom! Män som Ove finns, jag vet av egen erfarenhet. Är det inte att trampa på någon som redan ligger att skriva om honom och alla som är som han? - men sedan hände någonting och jag drogs med i strömmen, uppskattade den kärva och stundtals ironiska berskivningen av mannen och hans liv. En man som heter Ove är en fantastiskt rolig bok och samtidigt har den en svärta som känns. Den är på riktigt fastän den är på låtsas.

Fredrik Backman har lyckats otroligt bra och antingen kommer han skriva många bra böcker framöver eller så kan han omöjligt upprepa den här lyckosamma resan. Jag hoppas på det förstnämnda.

Den här boken har intagits i förhållandevis rask takt i min solstol, på mitt trädäck, under parasollet. 

Hade jag gillat krusbär hade jag bara behövt sträcka ut armen och ta ett då och då.

Krusbär och En man som heter Ove passar ihop på något kärvt sätt.

Jag är glad att jag läst den även om tårarna stundtals rann ner för kinderna så jag inte såg texten - och det även utan att ha ätit krusbär!

Fastertid i Linköping

Linköping är en stad jag tycker mycket om och att vara i Linköping med mina söta brorsbarn gör det hela dubbelt så roligt vilket jag var för några dagar sedan.

Vi åkte till Valla gård. Där finns kaniner, getter, hästar, gamla traktorer och ett tågmuseum bland annat. 

Det här huset lär vara Östergötlands äldsta trähus, byggt 1660 om jag inte minns fel av vad det stod på informationstavlan. Det är flyttat till Valla gård på senare tid. 

Ett bihus! 

Ett sådant har jag aldrig stött på tidigare. 

Överallt på Valla gård finns det fina saker att titta på, i stort och smått. 

Lillasyster tyckte hästarna var hemskt läskiga så där stannade vi inte länge. Den här killen var annars van att bli beundrad, det märktes. 

Varken lillasyster eller storebror var däremot rädda för gamle Oliver. 

Hur kul som helst att klättra på. 

Efter Valla och välbehövlig lunch intog vi gamla Linköping. 

Vi åkte tåg för det hade faster lovat...

...och sen besteg storebror stolt ett berg medan lillasyster var måttligt imponerad. 

I Trädgårdsföreningen stod barnen stilla ungefär fyra sekunder...

...innan de for iväg till lekplats och lusthus. 

Min brorson frågade med en suck om jag var tvungen att ta kort på allt. Nej, svarade jag, men jag vill och då blängde han lite på mig och såg ut att tänka "Du är allt bra tossig du Anettan" - och ja, det är ju tur att jag är det, för hur roligt skulle det annars vara med en gammal faster?!