Oskar den förste och den andre

Är man från Oskarshamn så kan man väl passa på att besöka Oscarskyrkan när man är i huvudstaden tänkte jag och slank in. Visserligen har Oskarshamn fått sitt namn efter Oscar den förste (1856), och kyrkan från Oscar den andra (1897 lades grundstenen), men men...

Kyrkan är pampig och stor där den ligger vid Narvavägen. 

Interiören tilltalade mig tyvärr inte så mycket, men ett par valde att gifta sig där denna vackra lördag.

Bruden och hennes följe höll nog på att få solsting medan de väntade på att gå in. Hoppas de fick en fin dag!

Några som var helt coola i sommarvärmen var en stor flock vitkindade gäss som knatade omkring helt orädda  på Djurgården. Några av dem  tjatade och tjatade om att jag skulle ta en bild på dem. Okej då...

De hette säkert Oskar allihop!

Kaxig så det kraxar

Ett sätt att övervinna en rädsla är att utsätta sig för den. Sägs det.

Idag har jag utsatt mig för något som jag inte direkt sett fram emot - jag har kört mitt inne i Stockholm, i värsta sommarröran med människor, cyklar, bilar och bussar, ja jag tror det var båtar också!, överallt.

Det gick jättebra...

Ända tills vi var på Djurgården och skulle ut till Waldemarsudde - för då var det stopp. Ingen trafik tillåten. Iiiiiihhh, jag var tvungen att vända och ge mig tillbaka in i ormboet av bilar, filer, spårvagnar och bussar - och dessutom hitta en parkeringsplats.

Hur det gick?

Jo, vi fick en fin promenad över Djurgården efter att ha hittat en alldeles perfekt parkeringsplats inom gångavstånd.

Blå porten, även kallad Lusthusporten eller Djurgårdsporten i strålande solsken övervakas av gyllene hjortar.

Vacker blå färg en vacker dag som denna, och jag tror minsann jag strålade som damen här. 

Målet för resan var Waldemarsudde och Lars Wallins utställning Fashion Stories.

Tyvärr fick man inte ta en enda bild på utställningen... men är du i närheten av Stockholm innan 18 september - gå och se den! Wow! Vilka underbara kläder den killen skapat!

Istället för bilder på vackra kläder, ljuvliga tyger och vacker sömnad så får ni se några detaljer från Prins Eugens Waldemarsudde, till exempel den pampiga piprankan vid entrén.

Staketet längs vägen in tyckte jag mycket om. 

Och tänk så vacker en grind kan vara. 

Nu sitter jag här, med en kopp te i handen och känner mig lite kaxig, för hemresan genom ett lika rörigt Stockholm gick också bra - och rädslan är över.

Det nödvändigaste

För andra gången på en vecka så har jag varit i Linköping, och det lär bli fler gånger den kommande tiden. Lilla Dot har nu ett lägenhetskontrakt och får nyckeln inom kort.

Det firade vi med latte och focaccia på Café Chocolat.

Till min stora glädje fick jag min mat på en turkos tallrik. Sånt gillar en Tant turkos som jag! :o) 

Det var inte särskilt roligt väder på hemvägen...

...men det gjorde inte så mycket, för jag - som surade lite över att Garnverket har semesterstängt - hittade en annan garnaffär idag: GarnNetto.

Massor av finfina garner! Och Knitpro-spetsar som jag behöver.

Nu hittar jag till det nödvändigaste i Linköping: lilla dot, två tebutiker, två garnaffärer, Bosses glassbar och Café Chocolat. Vad mer kan man behöva?!

Så var det inte tänkt

En lång tisdag behöver avslutas med rolig sömnad. Så hade jag i alla fall planerat, men så blev det inte alls trots att sygrejerna låg så prydligt och väntade på att jag skulle ta tag i dem.

Jag och några kollegor kom under eftermiddagen till en plats där en kvinna blivit akut sjuk. Det var omtumlande och oroligt på många sätt och vis, och när jag kom hem så gick tankarna på högvarv. Då kunde jag i alla fall glädjas åt en söt liten bok med underfundiga och fiffiluriga teckningar av Sven Nordqvist (Tack vännen!) och de beställda trosorna från Anna PS. 

Trosorna låg så fint i silkespapper och det kändes superlyxigt! Det ska bli kul att testa dem - och känns de bra kan jag mycket väl tänka mig att handla fler, för jag gillar verkligen Anna PS affärsidé. Läs gärna på hennes hemsida. Jag känner henne inte på något sätt, men läste om henne och hennes företag i en tidning och tyckte om att hon vågade satsa på sin idé.

Trosorna är svarta, men jag fick ljusa bilden för att kanten skulle synas.

Det blev en konstig dag, och inget alls sytt, men jag har stickat lite med Recycle Sari silk-garnet.

En enkel sak tror jag passar bäst till ett garn med så mycket karaktär.

Be careful out there!

Trägubbar bland flygplan

Flygvapenmuseum i Linköping är verkligen värt ett besök - även om man inte är ett dugg intresserad av flygplan! Jag har sällan sett en så fin, gästvänlig och intressant utställning! 

Inte undra på att de visar att de fått utmärkelser!

Jag var inne i en helikopter! Det kommer säkert aldrig hända igen ;o) 

Och det fanns tidsenliga miljöer bland planen - som det här skåpet med grejer från 60-talet. (Fanns det verkligen kåldolmar på burk?)

Jag förundrades över fina detaljer på gamla plan. 

Och tänk - en propeller i trä - som tjänstgjort i flygvapnet. 

På tal om trä... plötsligt dök det upp något bekant, mitt bland planen.

Den där gubben känner jag minsann till!

Och de här också...

Både mönstringen och bröllopet fanns på plats, liksom flera andra figurer.  

Se där ja, en koppling mellan Oskarshamn och Linköping - vi hade en gubbe en gång som gillade flygplan...

Chefsmuckla tillsatt!

Alla som kan sin Pettson och Findus vet att det bor mucklor mest överallt och att de där små varelserna är väldigt stora kleptomaner. Alla kviltare vet också att det bor mucklor hemma hos dem, mucklor som älskar att roffa åt sig tyger, linjaler, saxar och annat som man kan behöva - till kviltarens stora förtret eftersom det man som mest behöver plötsligt är borta, uppslukat, helt försvunnet.

För att råda bot på detta så har jag tillsatt en Chefsmuckla i mitt syrum!

Det är han som bossar över alla andra mucklor som kommer i närheten av mina sypinaler.

Han vaktar min symaskin...

...och mina tyger.

Nu ska det väl bli ordning på torpet?!

Jag undrar om han skulle kunna hålla lite koll på mucklor som stjäl min sylust också... Idag hade jag verkligen planerat att sy när jag kom hem, men plötsligt kommer jag på mig själv med att dammsuga bilen, laga middag och betala räkningar - och nu finns minsann ingen sylust kvar... Hrmm... 

Kan man bo här?

Helgens uppdrag har varit att ta reda på om det går att bo i Linköping, och ett sätt att undersöka den saken är att vandra runt och kika och känna efter.

I Gamla Linköping kanske man kan gå i skolan?

Eller så kanske man kan gå på barnteater? 

Det finns i alla fall väldigt fina gränder där! 

Och ett träsnideri med de mest fantasifulla och underbara konsthantverk. 

Men... Garnverket hade semesterstängt. Synd för mig - och synd för dom!

Och det står en ilsken staty på torget gjord av Carl Milles föreställande Folke Filbyter.

Tur att glassen var god. 

Så här långt väger ändå fördelarna tyngre än nackdelarna, men det där med Garnverket var verkligen trist...

Samtidigt på en annan plats

Igår eftermiddag så köpte jag stenugnsbakat bröd på Gesällbageriet...

...och sen åkte vi till Lillsjön som var så vacker i kvällssolen...

...och tog ett kvällsdopp. Det var inte så kallt - när man hade vant sig, för då var det riktigt skönt.

Samtidigt pågick det fruktansvärda i vårt grannland.

Det är så hemskt! Så svårt att ta in och frågorna och medkänslan trängs i kroppen.

Godissjal klar

Brio-karamellen är klar!

Mönstret är ett enkelt gratismönster som heter Meliai.

Jag har virkat fastmaskor i nederkanten för att få den lite finare och fastare i övrigt har jag följt mönstret till punkt och pricka, 

Jag har stickat i garnet Aracania Ruca som är gjort av sockerrör! Stickor nr 5 mm passade bra.

200 gram gick nästan åt - jag har pyttelite kvar. 

Tjingeling!

Tröstshopping

Ni vet, ibland behöver man tröstshoppa lite, speciellt om man försöker låta bli allsköns god- och sötsaker.

Jag shoppade en ljusstake designad av Ernst, som ska ge fina skuggeffekter, och tre härvor Recycled sari silk. Garnet har jag köpt på Ulsans - en jättefin butik som jag redan hunnit besöka två gånger. Första gången var det en batikklänning i en underbar turkos färg (vad annars?) som ropade på mig och ville följa med och för 249:- blev den min. One size fits all - och den passar mig!

Men nu skulle jag skriva om garnet... Det är gjort av rester från sari-tillverkning. Handspunnet av indiska kvinnor - och det är ljuvligt!

Den här gången blev det riktigt rött, nästa gång kanske det blir lila...

Och så här blir skuggorna...

Hjärter dam och lillprinsen

Oj så fort kvällarna går när man jobbar! Fast de kanske inte går fortare än vanligt men det känns som om jag inte riktigt vant mig vid långa arbetsdagar än.

Igår gick kvällen riktigt snabbt, för vi hade finbesök.

Sötaste! Och jag fick klappa små barnafötter <3

Ikväll får jag på klappa på stickningen i stället...

Mjuk och slinkig blir den, min brio-karamell.

Greenday

Vädret tvekar - det är sol då och då, mestadels molnigt och ett par regnskurar har det kommit. Jag springer ut och in, i ett försök att vara ute så mycket det går. Symaskinen står återigen på altanen och jag har börjat jobba i grönt. 

Tyvärr så gjorde jag som vanligt: läste mönstret för dåligt och tänkte inte efter ordentligt. Nästan alltid kan man sy på ett lite mer effektivt sätt än vad som beskrivs i mönstret och för sent kom jag på vad jag skulle gjort den här gången. Nåja, nu får jag en massa små halvkvadratstrianglar att lägga till samlingarna. Kanske syr jag in dem i bården.

För övrigt kan jag konstatera att jag har sommarfötter - hårda sulor efter många barfotadagar. I morgon får jag sparka av mig skorna under skrivbordet. :o)